ÅSIKT

Rädda boklådorna – med fasta priser

1 av 3
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den finansiella krisen har lärt oss att marknaden inte är den naturliga välgörare som man proklamerat på många håll. Även de ivrigaste marknadsfundamentalister tvingas nu inse värdet av samhällsinsatser och av konstruktiva regelverk.

Intresset har för dagen kommit att kretsa kring akuta problem. Marknadens inflytande på bokbranschen talar man däremot ganska tyst om. Det är märkligt, då ju envar kan se hur den otyglade marknaden på tämligen kort tid utarmat en fin bokkultur.

Jamen, vi säljer ju böcker som aldrig tidigare, säger man. Så sant. På trettio år har antalet utgivna titlar nära nog fördubblats.

Men samtidigt har merparten av gårdagens tongivande bokförlag köpts upp och/eller blivit nedlagda. I dag domineras bokutgivningen av två koncerner: KF och Bonniers, som förr leddes av bildade bokförläggare. I dag sitter ekonomer och mediefolk med hårda nypor vid rodren. Häromdagen beslöt KF att avveckla ytterligare tre tunga förlagsnamn: Prisma, Tiden och Eriksson & Lindgren. Man härmar Bonniers som nyligen samlade alla sina förlag under en hatt för att pressa mer ur koncernen. Samtidigt erfar vi att flera av dagens medelstora förlag brottas med ekonomiska problem.

Jovisst, men vi har ju alla dessa nya småförlag, kanske någon invänder. Att vi fått en rad nya mycket små förlag är i och för sig gott. Men det beror inte på marknadens välsignelser utan på att den nya tekniken radikalt sänkt kostnaderna för bokproduktion.

Inom bokhandeln är tendensen densamma. För inte så länge sedan hade vi en välsorterad bokhandel i varje kommun, som regel privatägd och oberoende.

I dag saknar trettio procent av kommunerna en bokhandel och av resterande boklådor har många gått in i kedjor med ett slimmat sortiment av populärlitteratur i ett försök att stå emot lågpriskanalerna. I dag äger storförlagen även bokhandlar. Bonniers äger sålunda den största bokhandeln, nätbokhandeln AdLibris, och nyligen öppnade Dagens Nyheter en nätbokhandel kopplad till AdLibris. Ännu ett hårt slag mot den redan så malträterade butiksbokhandeln.

Bland författarna har en liten krets kommit att dominera på marknaden. Aldrig förr har några få kunnat tjäna så mycket på sina författarskap. Det är mestadels författare av allsköns populärlitteratur. Denna utgivning har växt stort, medan den smala, seriösa litteraturen, trots den allmänna expansionen, har minskat. En jämförelse av höstutgivningen 1976 och 2006 visar att de dominerande koncernerna (Bonniers, KF samt Natur och Kultur) under tiden i faktiska tal minskat vad man kallar ”svenska berättare” med cirka femtio procent, medan lyriken hårdbantats med åttio procent. Och trots tidens internationalisering har böcker från den stora världen utanför Skandinavien och den anglosaxiska sfären på dessa förlag minskat till blott en knapp tredjedel. Medan kokböckerna under nämnda tidsspann ökat till det tiodubbla.

Denna resoluta marknadsanpassning inleddes 1970 med att bokmarknaden avreglerades. Tidigare hade man haft fasta bokpriser tryckta på böckerna och fasta regelverk mellan branschens parter. Böckerna fanns överallt i landet och kostade lika mycket. Bokhandlarna visste att man tryggt kunde köpa in och saluföra sina böcker utan att frukta att matbutiken fått samma bok på väsentligt bättre villkor. Författarna visste att man kunde bli utgiven utan att vara spektakulär.

Vad som förvånar är att man inte ser att det finns goda alternativ. Det är bara att se sig om i världen. Kulturnationer som bland annat Frankrike och Tyskland har fasta bokpriser för att skydda den goda litteraturen. Schweiz gick över till fria bokpriser härförleden, men såg vart det barkade hän och återtog de fasta bokpriserna.

Varför väljer vi att i Sverige gå denna väg mot litterär utarmning och monopolisering, när det finns motmedel? Är det inte dags att hävda att det finns högre kulturella ändamål än att värna om storkoncernernas lönsamhet? Förhoppningsvis har den pågående finanskrisen fått den goda konsekvensen att mången ser vilka faror en otyglad marknad rymmer.

Att återinföra fasta bokpriser skulle vara en reform till gagn för litterär kvalitet och mångfald även i vårt land. Dessutom skulle en sådan reform inte kosta samhället någonting.

Kulturminister Jacques Lang införde fasta bokpriser i Frankrike 1981. Han såg det som sin främsta politiska insats. Och mycket riktigt. I de franska boklådornas skyltfönster ser man de utomordentliga klassikerutgåvorna i Pléiade-serien och annan kvalitetslitteratur med lång livslängd. På en helt fri marknad skulle bokpriserna liksom hos oss bli lägre för de populära böckerna, medan den smalare litteraturen skulle lyftas bort från hyllorna. Hos oss har Akademibokhandeln just beslutat begränsa sitt sortiment till mer lättsålda titlar. Högt ställda ambitioner har fått ge vika för marknadskrafterna, som ju inte skiljer böcker från ostbågar.

Krister Gidlund