ÅSIKT

På väg mot det sista brottet

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mats Wahls När det kommer en älskare beskriver hur en familj flyttar från Sundsvall till en obestämd stockholmsförort. Mamma Ann, syster Annie, halvbror Morgan och så Tom, jaget i berättelsen.

Tom är en typ av protagonist som återkommer i den samtida ungdomslitteraturen. Per Nilsson, Peter Pohl och Aidan Chambers har alla beskrivit en han – då och då en hon – som står vid sidan av. En icke-förövare och ett icke-offer vars moraliska patos kan slå igenom i en aktion till den svages försvar, men inte nödvändigtvis gör det. En grubblare och betraktare, (kort sagt: en som växer upp och blir ungdomsboksförfattaren och skriver om en han – då och då en hon – som står vid sidan av).

Tom går dock något längre i sin världsfrånvändhet. Han är inte bara introvert utan frånkopplad på gränsen till en nihilistisk megalomani, eller, snarare, en megaloman nihilism. Hans känslokyla speglas av en annan central karaktär i boken, Karl Berger, stridspiloten som förlorat två fingrar i andra världskriget och nu är Toms granne. Hans sätt att stöpa Tom till den han blir är framskrivet för subtilt för att kunna citeras. Wahl använder sig av en intertextuell flora där Toms personlighet studsar mot filmhjältar och romanfigurer. Tarzan, van Gogh och Huckleberry Finn dyker upp som exempel på, ja, manlighet?

I Bergers källare hittar Tom en låda med inskriptionen Batseba. Och hade jag inte precis läst om berättelsen om Urias hustru och hur Natan kommer från Gud och jämför kvinnor med lamm så kanske jag hade gjort det nu. Det är inte ett pedagogiskt anslag utan ett känsligt utforskande av det inomlitterära arvet, en upplevelse av hur litteraturen pågår snarare än är. Man kan gå till biblioteket och börja på A, eller så kan man börja traska längs de spår som läggs ut åt en och Mats Wahl är en hejare på brödsmulor.

Bäst blir intertexterna när de färgar av sig i språk och inte bara referenser. Han låter Die schönsten Gedichte von Rainer Maria Rilke ligga på bordet men täcker också upp med meningar som: ”mitt ute på sjön låg svanparet och gjorde allt de kunde för att se ut som två svanar på en blåsig insjö”. Det är en förtjusande rörelse mellan det poetiskt långsamma och det actionfyllda som man snipigt kan kalla problemorienterat. Ett halvt kapitel ägnas åt en detaljerad beskrivning av hur man slår gräs med lie, samtidigt tar det bara två meningar att skjuta ihjäl en kråka.

Upplevelsen av Toms empatistörning accelererar i språket, plötsligt heter det ”Kanske var det skatan som skrattat åt kråkan som blev skjuten?” och man vill skrika: kråkan blev inte skjuten, du sköt den. Efter det sista och slutgiltiga brottet börjar Tom språkligt krackelera, tempuset svaja. Skickligt laborerar Wahl med ett textuellt läckage där en psykolog plötsligt heter där alla andra hette, som om distansen släppt taget och jaget blivit mänskligt genom våldet.

Plötsligt tänker jag på Gudrun Ensslins mamma som i Der Baader Meinhof Komplex menar att Gudrun har befriat något genom sin handling.

Och att befrielsen spiller över till oss andra.

FAKTA

Ungdomsbok

Mats Wahl

När det kommer en älskare

Opal

Alice Eggers