ÅSIKT

Massakern som glömdes bort

Jenny Tunedal ser en sensationell film om Israels krigsförbrytelser

Den israeliska filmen ”Waltz with Bashir” vann Golden Globe för bästa utländska film och är Oscarnominerad i samma kategori.
Den israeliska filmen ”Waltz with Bashir” vann Golden Globe för bästa utländska film och är Oscarnominerad i samma kategori.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Regissören Ari Folman deltog själv vid invasionen av Libanon 1982.
Foto: Foto: shaxaf Haber
Regissören Ari Folman deltog själv vid invasionen av Libanon 1982.

Natten, himlen, havet är höljda i ett brandgult, apokalyptiskt ljus. Ur vattnet reser sig nakna, smala män med vapen i händerna. De rör sig långsamt upp på strandremsan under de höga husen. Där klär de på sig uniformer, innan de fortsätter in i en krigshärjad stad som är Beirut.

Sekvensen återkommer flera gånger i Ari Folmans visuellt helt sensationella film om Israels invasion av Libanon. Folman var själv nittonårig soldat i den armé som intog Beirut och deltog i massakern på civila i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila i september 1982. Waltz with Bashir är hans minnesarbete, gestaltat som en animerad grafisk roman med noir-känsla. Och minnet börjar där i vattnet, i nakenheten och rädslan som växer till våld.

Filmen inleds med flammande tänder och ögon, en hundflock som jagar genom en dovt grönblå nattstad; en blodtörstig vansinneshop, en återkommande mardröm. Och en bild för den krigsverklighet vars absurda brutalitet pulserar genom Folmans vackra, hårda animationer. Eller kanske snarare en brutal absurditet – som när soldaten vilt skjutande dansar balett genom krypskytteelden, eller när ett kompani skräckslagna unga män mejar ner en by ”utan att veta vilka vi var” (än mindre vilka de dödade). Här finns också krigets märkliga mellanrum: stekta ägg, strandliv i väntan, porrfilm, paranoia.

Massakern i Sabra och Shatila skildras här inte som ett sammanbrott, utan snarare som ett slags yttersta realisering av krigets sinnessjuka potential. Folmans undrar inte hur detta oerhörda kunde ske, utan hur han kunde glömma det. Och frågan om hans och de andra soldaternas minnesförlust blir också en fråga om Israels kollektiva, nationella minne.

1982 var Ariel Sharon Israels försvarsminister och året därpå fick han, som ytterst ansvarig för krigsförbrytelserna i Libanon, avgå. 2001 kunde samme Sharon väljas till premiärminister i Israel.

Många civila palestinier har mördats sedan dess. Och många enskilda soldater som deltog i vinterns invasion av Gaza behöver

säkert glömma vad de varit med om. Deras ledare får inte tillåtas göra det.

FAKTA

Film » Waltz with Bashir

Manus & regi: Ari Folman

Animation: Bridgit Folman Film Gang

Land: Israel

Längd: 87 minuter

Jenny Tunedal