ÅSIKT

Giganten Lotass tar plats i Svenska akademien

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Lotta Lotass.
Foto: Ulla Montan
Lotta Lotass.

Lotta Lotass på stol nummer 1 i Svenska akademien är ett imponerande val.

Hon är en gigant; ett litterärt geni, en fascinerande textmaskin, en strålande skicklig, hårt arbetande författare. När debutromanen Kallkällan utkom år 2000 var det som om språket sjöng i hela huvudet. Här fanns en röst som var både uråldrig och ny.

Sedan dess har Lotass varit sanslöst produktiv: tio skönlitterära böcker, en avhandling om Stig Dagerman, dramatik och essäistik. 2004 fick hon Aftonbladets litteraturpris för Aerodynamiska tal, en lyrisk prosabok om bröderna Wright och andra Ikaros-män – den sorts desperata, manliga utopiker som hon ständigt återvänder till. Liksom till den hårda naturen omkring dem – isande, pågående, obetvinglig.

I Den vita jorden från 2007 skapade hon själv en nära nog utopisk romankronologi. Boken består av en låda med 148 opaginerade texter, mellan en och tjugo sidor långa. Det finns ingen ordning – det finns hela tiden en annan ordning. Och texterna lyser av ett slags förnuftets förtvivlan: ”Otillgängligheten har en mittpunkt som måste markeras. Mätning sker genom att stega upp avståndet från tillgänglighetens ­yttersta fastlagda gränser.”

Här är en författare som verkar befinna sig i och bortom tiden, samtidigt: hennes senaste verk är en nätbaserad text-bildkomposition om mycket stora, mycket gamla träd (www.ordfabriken.org/autor/auto­reter/redwood).

Det är otroligt fint att Lotta Lotass nu tar plats i Svenska akademien – inte minst för att det kan få fler läsare att upptäcka ett fantastiskt för­fattarskap.

Jenny Tunedal