ÅSIKT

Välgörenhet är inte lösningen

1 av 2
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mitt gym har startat ett upprop där de vädjar till medlemmarna att skänka sina gamla träningskläder till bättre behövande medmänniskor. Vilket tidens tecken denna iskalla senvinter när fack och regering jublar ikapp över den krismedvetenhet som arbetstagarna visar när de i rädsla för att förlora jobbet går med på lönesänkning.

I går avslutade Aftonbladet en serie om fattiga ensamstående mammor, 70 000 ensamstående svenska mammor lever i dag i fattigdom. Det är ingen vild gissning att den ekonomiska kris vi befinner oss i kommer göra den siffran ännu högre. Att hålla ihop en familj kan vara nog så svårt i högkonjunktur, när snålblåsten viner och jobben försvinner blir det ännu svårare. Flera av de intervjuade kvinnorna har tvingats flytta från bostadsrätter som tappat i värde, kvar finns lån och en halv ekonomi. Barn som förutom kärlek och omsorg också behöver mat och kläder, datorer och mobiler. En vecka innan barnbidraget kommer är pengarna slut och kvar för alltför många finns den välgörenhet vi trodde hörde till förra seklet.

Jag tänker på de fattiga morsorna när jag läser senaste numret av Arena, som gjort en rundfrågning bland feministiska debattörer, för att ta reda på varför debatten om jämställdhetsfrågor inte är livligare. Många svarar att debatten visst finns. Men samtalen förs i akademierna, i aktivistgrupper och i nätverk, snarare än i medierna.

Gott så, men det är knappast upptagningsområden för de breda kvinnolagren. På frågan om hur feminismen bör förnyas är svaren välvilliga men trevande. Bli mer solidarisk globalt, stödja en grön helhetssyn, arbeta för större konsumentmakt. Lawen Mohtadi, chefredaktör för Bang, utrycker sig mest konkret när hon säger att utmaningen för feminismen rör den växande nationalismen och försämringen av välfärdssystemet. Hon är något väsentligt på spåren. Och jag tror hon skulle kunna få tryck med de ensamma mammorna i ryggen.

I går riktade de panka mammorna handfasta krav till socialminister Göran Hägglund. Höj underhållstödet, förenkla bostadsbidraget, höj barntillägget för studerande så fler peppas att utbilda sig, trots ungar runt benen.

Den svenska kvinnorörelsen är splittrad. Det är inte alltid fel, vi som fortfarande kallar oss feminister måste finnas på olika platser och delta i olika diskussioner. Men de här kraven borde vara enkla att ställa sig bakom för många feminister. Att ha en egen, hållbar ekonomi är grunden för all frihet. När livet rämnar måste vi kunna lita på att trygghetssystemen fungerar. Ingen mamma i vårt land ska behöva vara beroende av matpaket från kyrkan, eller någon annans avlagda gympadojjor. Så denna 8 mars låt ropen skalla, egen sport-bh åt alla.

Karin Magnusson