ÅSIKT

Lakonisk ångest under ett träd

Sven Wollter och Ivar Wiklander i ”I väntan på Godot”.
Foto: Foto: aorta
Sven Wollter och Ivar Wiklander i ”I väntan på Godot”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är allt två väldigt folkkära herrar som väntar på Godot på Göteborgs stadsteater. Sven Wollter och Iwar Wiklander får till och med varsin spontan applåd när de uppenbarar sig på scenen första gången i andra akten. Det är bäddat för kommersiell succé. Och visst är det en fin föreställning som den lika publikomhuldade Henric Holmberg har regisserat. Det är också rimligt att vänta sig en del när dessa skickliga gamla proffs får sätta tänderna i Becketts klassiska text.

De två luffarnas dagliga väntan på den mystiske Godot, om vilken vi bara får veta att han har getter och får, kan till exempel ses som ett nedkok av den mänskliga existensen i all dess absurditet. ”Vad är det för mening med att tappa sugen nu? Det skulle vi ha tänkt på för länge sen”, säger Wiklanders Vladimir/Gigi, och det är bara en av många roliga repliker i pjäsen. I väntan på Godot har förutsättningar för att vara väl så underhållande.

Just det är den här uppsättningen bara bitvis. Den är däremot vacker.

Sven Wollters Estragon/Gogo är djupt rörande: stukad, lite slug och storögd i vadkorta clownbyxor. Det är inte bara dialekten som erinrar om salig Sten-Åke Cederhöks paradroll Albert i tv-serien Albert och Herbert, utan hela siluetten av ett gammalt barn i trasiga kläder, och deadpan-komiken. Han vill varva ner, men Gigi vill värma upp och har en morot tillhands för att dra igång sin kompanjon i livet.

De agerar i en ganska traditionell men stilig scenografi, där himlen skiftar mellan ljusblå dag och rosa skymning på en stor skärm i fonden, och en liten knallröd ridå stiger framför deras väntans ö. I det obligatoriska trädet hänger två fantasieggande avslitna snaror.

Den lakoniska humorn genomsyrar föreställningen. Den lunkar liksom på.

Ångestladdningen och temperamentet som också finns i texten ges inte riktigt rum. Det glöder till hos Gigi emellanåt och då uppstår ett sug efter mer.

I stället får vi en mild, avklarnad Godot. Kanske hänger det helt enkelt ihop med huvudrollsinnehavarnas ålder och livserfarenhet. Wollter är 75, Wiklander 70. Ur det perspektivet kan det bli intressant att jämföra med

Stockholms stadsteaters föreställning med premiär den 27 mars och Johan Rabaeus och Mikael Persbrandt i samma roller.

FAKTA

Teater »I väntan på Godot

av Samuel Beckett

Regi: Henric Holmberg

Övers: Magnus Hedlund

Scenografi: Ann-Margret

Fyregård

I rollerna: Iwar Wiklander, Sven Wollter, Fredrik Evers, Mattias Nordkvist, Jesper Knapp

Scen: Göteborgs Stadsteater

Speltid: 2 tim 50 min

Malin Krutmeijer