ÅSIKT

Skitgubben & naftalinhäxan

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Staffan Westerberg och Anita Dahl i ”Selma och Ågust”.
Foto: Foto: petra hellberg
Staffan Westerberg och Anita Dahl i ”Selma och Ågust”.

”Skitgubbe. Jag kan vara mycket mer ensam än dig.”

”Naftalinhäxa!”

Det är 1909. Selma Lagerlöf och August Strindberg har råkat hamna på damtoaletten i Royals vinterträdgård under hennes nobelfest. Staffan Westerbergs Ågust är galaklädd, oinbjuden och med tre år kvar att leva, Anita Dahls Selma är festföremål med trettio år kvar, vilket hon aldrig missar att påpeka.

Men den som trodde att det slumpmötet skulle bli ett fantasisamtal om tidens litteratur och samhällsfrågor blir nog snopen. För de samtalar inte så mycket. I stället är de mest andra varelser som den feminina rastlösa Sophie Elkan, Nils Holgersson i paljettkalsonger och tjuren på Mårbacka som dansar, leker med bollar, bajsar och levererar Staffan Westerbergs högpoetiska rallarsvingar mot vemodet, förgängligheten och den ständigt malande längtan efter lite erotik. Ågust och Selmas tema är Westerbergs eviga, skräcken för döden och längtan till kärleken, samt en gurglande förtjusning i att inte ta sitt bildade allvar på för stort allvar. ”Nu ska jag gå och pilla Heidenstam på pungen och be honom räkna stenarna där barn han lekt” meddelas det plötsligt.

Ibland är hans metafordyrkande text, som bara delvis är dramatik, lite knölig att spela fram, ibland blir vi också vänligt varnade att nu kommer en lång mening. Och då kommer en lång mening. Men det finns också massor av skönhet i det överlastade. Som berättelsen om de jättelika vita pappersblommor som slokar längs väggarna kallade lappsjukan, Lappria Dysenteria som på vårvintern daggdroppe för daggdroppe formar sitt meddelande i snön ”Jag står inte ut”.

Och så undrar jag om den sista medvetet ruggigt regisserade och illa skrivna slutscenen där Sophie Elkan gömmer sig i Selmas sovrumsgarderob för en rasande svartsjuk Valborg, är en liten elak drift med svt:s uppjagade och gayfixerade tv-serie Selma som gick häromsistens? Hemsk rolig pik i såfall.

”Det är inte bra för landet att dess största snille var en dåre” sammanfattar Selma ampert.

Jag håller inte med, det är nog mycket bra för landet att ha sådana här dårar till snillen.

FAKTA

TEATER » Selma och Ågust

av Staffan Westerberg

Regi: Staffan Westerberg

Scenografi: Peter Lundquist

I rollerna: Eva Gröndal, Per Sandberg, Staffan Westerberg, Anita Dahl, Jens Nilsson m fl

Scen: Stockholms stadsteater, Klarascenen

Speltid: 2 tim 35 min

JennyTeleman