ÅSIKT

Fröjdefull försoning

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Dans i ”Den gamle mannen & valen”.
Foto: Martin Skoog
Dans i ”Den gamle mannen & valen”.

Den gamle mannen & valen på Teater Tre i Stockholm, i regi av Bengt Andersson, är en akustisk och visuell fröjd, med en scenografi som hämtad ur Pettsons verkstad. Tonerna från en såg snirklar sig in mellan kolvslagen från en tändkulemotor, och vi bjuds på akrobatisk dans kring kärlekens röda pianodragspel, trakterat av Lise Edman.

Till skillnad från den rapsodiska men på sitt sätt lysande Sailor & Pekka från 2007, bjuds vi den här gången på ett regelrätt drama. Två åldrade bröder, osams sedan ungdomen, surar på varsin sida av en fjord. En strandad val behöver dock baxas tillbaka i sjön, och bröderna måste samarbeta. Deras olikheter går i dagen, liksom den saknad de känt under åren av separation. Storyn bygger på en bilderbok av den norska författaren och illustratören Stian Hole, vars Hermans sommar kom på svenska häromåret.

Femåringen vid min sida har svårt att hänga med i tillbakablickarna, men gläder sig åt sådant som att Hurtigrutten dundrar förbi på en diabild. Sjuåringen förefaller däremot helt uppslukad, och själv finner jag mig oväntat gripen när bröderna till slut står där med armarna om varandra i denna enkla historia om försoning (tänkt för barn 5–9 år). Det avskalade spelet mellan Calle Jacobson och Harald Lönnbro imponerar, liksom många sceniska lösningar, inte minst vad beträffar valen vars ena öga utgörs av klockan på en bastuba. Dock uppehåller

man sig väl länge vid roten till brödernas osämja, ett triangeldrama som mest framstår som en onödig utvikning. Även en femåring vet att det är hemskt lätt att bli osams, sak samma om det gäller norska gamla gubbar.

Petter Lindgren