ÅSIKT

I säng med kriget

IRA MALLIK om patriotisk låtsasjournalistik när den är som sämst

Om situationen i Afghanistan, och varför de svenska soldaterna skickas dit, sägs inget om i ”Fredsstyrkan”.
Foto: AP/Rafiq Maqbool
Om situationen i Afghanistan, och varför de svenska soldaterna skickas dit, sägs inget om i ”Fredsstyrkan”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
”Mikael Wallman med man från Afghanistan.” Så beskriver TV4 bilden ovan i sin programpresentation för ”Fredsstrykan” på TV4:s hemsida.
Foto: TV4
”Mikael Wallman med man från Afghanistan.” Så beskriver TV4 bilden ovan i sin programpresentation för ”Fredsstrykan” på TV4:s hemsida.

”Fredsstyrkan handlar om att bygga bilder av svenskt hjältemod och uppoffringar.”

Varje onsdag är TV4 inbäddat med den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan. I Fredsstyrkan får vi se prov på den sortens patriotiska och hjälteglorifierande journalistik som vi brukar håna andra länder för. Till toner av rockikoner som Iggy Pop åker fina svenska pojkar, och ett par fina tjejer, på livsfarligt uppdrag i främmande land. I solnedgång, soluppgång och till kameraåkningar över karga berg kämpar de för en god sak – med livet som insats. Bakom sig lämnar de manliga soldaterna nyfödda bebisar, oroliga mödrar och giftaslystna flickvänner.

Är Fredsstyrkan en dokusåpa? En dramadokumentär? Eller helt enkelt en sex timmar lång reklamfilm för ett svenskt försvar som behöver fler sökande till 2000-talets storsatsning på utlandsstyrkorna?

Det verkar vara en trend inom svenska försvaret att satsa på film och tv just nu, och då syftar jag inte på ÖB Håkan Syréns omdebatterade miljonfilm med inslag av vedhuggning. I Kanal 5 avslutades nyligen Stridspiloterna, en reality-serie om hur några fina pilotelever lär sig flyga Jas-plan. En ”dokumentär” betald av Saab, som också fått fri tillgång till allt filmmaterial. Image is everything, som det brukar heta.

Vissa menar att Fredsstyrkan är intressant för att vi får reda på vad svenskarna i Afghanistan egentligen sysslar med. Visst får vi se både patrullering och crazy midsommarlek, men varför svensk militär ”sysslar” just bland människor i Afghanistan är däremot höljt i dunkel. ”Vi gör något bra – vi hjälper andra människor”, upprepar de ofta ganska sympatiska Micke, Ami, Mats, Erik och Fredrik.

Men att medlemmarna i Fredsstyrkan vill gott, är inte nödvändigtvis samma sak som att Isaf-insatsen fungerar väl.

I dag finns i Afghanistan amerikanska, stridande trupper – OEF-styrkor (Operation Enduring Freedom), samt de Nato-ledda Isaf-styrkorna. De senare agerar på FN-mandat, men är inte en fredsbevarande styrka och har rätt att göra – och gör – väpnade offensiva ingripanden.

När vi läser små och sammanhangslösa notiser som förra veckans: ”USA-ledda styrkor dödade åtta afghanska poliser, deras chef och en kvinna under en räd mot talibaner” (Dagens Nyheter/TT) är det vanligtvis – men inte alltid – OEF-styrkor som råkat döda ”fel” personer. Det gör de så pass ofta att president Hamid Karzai och hans regering vädjat till de internationella styrkorna att inte bomba eller göra raider i byar utan att ha afghanskt stöd.

I södra Afghanistan har Isaf-styrkorna de två senaste åren blivit alltmer involverade i en regelrätt krigssituation, och stödet hos civilbefolkningen har snabbt minskat. Det svenska Isaf-förbandet befinner sig i norra delen av landet i Mazir-e-Sharif och ägnar sig åt att försöka upprätta säkerhet för civilbefolkningen, men som generalsekreterare Bengt Kristiansson, ordförande i Svenska Afghanistan Kommittén, säger är det ett problem att svenskarna på senare tid har fått ägna mer och mer kraft åt att skydda sig själva istället för att skydda befolkningen.

Men i TV4:s storsatsning Fredsstyrkan berättas inget av allt det där. Afghaner och situationen i Afghanistan är bara en fond på vilken svensk godhet projiceras. När en gråtande äldre kvinna söker stöd hos den svenska fredsstyrkan är det de svenska soldaternas känslor som står i centrum för TV4:s intresse. Hennes roll är endast offrets, inte subjektets.

För Fredsstyrkan handlar inte om afghaner. Inte heller om när eller hur det internationella samfundet bör agera. Den handlar inte ens om talibaner. Fredsstyrkan handlar om Lena som tycker hon är missunnsam mot Mats när hon är ”sur och tvär” för att han lämnar henne ensam med ett nyfött barn. Och om svenskar som får motta Nato-medalj till tonerna av Roger Pontare och ”aldrig sviker jag mitt land”.

Det är snyggt. Det är välgjort. Det är sinnesrörelse i slowmotion. Det är mjuka frågor och medmänsklighet mitt i kriget. Fredsstyrkan handlar om att bygga bilder av svenskt hjältemod och uppoffringar. Och framför allt är det okritisk patriotisk låtsasjournalistik när den är som allra sämst – och mest välfungerande. TV4 kunde lika gärna göra som Kanal 5 och låta försvaret betala för kalaset.

Fjärde delen av sex i serien Fredsstyrkan sänds i TV4 kl 20.00 i kväll (6 feb).

Ira Mallik