ÅSIKT

Krigets barn

MAJ WECHSELMANN om siffror som inte diskuteras

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Kriget i Irak har gjort 900 000 barn under 12 år föräldralösa. EU har fortfarande inte protesterat. Foto : KHALID MOHAMED
Kriget i Irak har gjort 900 000 barn under 12 år föräldralösa. EU har fortfarande inte protesterat. Foto : KHALID MOHAMED

Enligt Iraks planerings- och utvecklingsministerium är i dag 900 000 barn under 12 år föräldralösa, 1,6 miljoner är hemlösa, 900 barn sitter i fängelse, därav 100 i amerikanska läger, detta enligt den officiella irakiska nyhetsbyrån, Aswat al-Iraq. Statliga irakiska antikorruptionskommittén gick i december 2007 ut med betydligt högre siffror.

Hur kommer det sig att det här över huvud taget inte diskuteras i barnperspektivets Sverige?

”Det är inte svårt att producera ett föräldralöst barn i Irak”, skrev Robert Fisk i  The Independent för ett par veckor sedan: Om du är motståndare till regimen kan du spränga dig själv på en marknad, om du är amerikansk pilot kan du bomba fel hus, om du är legosoldat kan du avfyra dina kulor mot en änkas hus.

De historier som når medierna om föräldralösa och/eller övergivna irakiska barn, ibland cancersjuka, är helt groteska. Men de måste ses i sitt historiska sammanhang, i en historia av upprepade traumatiska förluster. Sedan 1981 har så många irakiska föräldrar dödats att situationen liknar den i Vietnam efter ett halvt sekel av krig: Barn har växt upp i invalidiserade sönderbrutna familjer som inte kunnat försörja sig eller ge barnen trygghet.

Kriget mellan Irak och Iran 1980–1988 var ett av de blodigaste i nyare historia med en kvarts miljon dödade irakiska soldater, enligt Encyclopedia britannica. Första Gulfkriget 1991 kostade ytterligare 100 000 irakiska soldater livet. Det var deras änkor och barn som drabbades hårdare än många andra under FN-sanktionerna 1991–1998, då bristen på el, rent vatten, livsmedel och mediciner beräknas ha kostat en miljon människor livet.

Nu har turen kommit till dessa barns barn, som endera är föräldralösa eller flyr hemmen på grund av permanent våld från föräldrar som inte kan försörja sig eller som är på flykt – och vars livsutrymme hela tiden krymper.

Vem bryr sig?

Just nu har en rad privata hjälporganisationer startat insamlingar för föräldralösa barn i Irak (Bland dem Babylonfoundation och Iraqi Orphan Care Organisation).

Samtidigt berättar medierna fruktansvärda historier om privatägda irakiska barnhem. I juni i fjol avslöjades ett hem med 23 gravt undernärda, nakna, bundna pojkar, som räddades av varmhjärtade amerikanska soldater. Historien återgavs i alla stora amerikanska nyhetsmedier och även här hemma.

Bagdads statliga hem för föräldralösa barn är för få – och kan heller inte skydda barnen. Barn har dött under sammanstörtande murar i barnhem vars grannhus utsatts för bomber, barn har kidnappats från hemmen och mördats.

Efter kriget är den irakiska ålders-pyramiden som den brukar vara i världens fattigaste länder. 40 procent av alla invånare i Irak är under 15 år gamla. Det betyder 12 miljoner barn.

För dem – och för Iraks kvinnor – är läget ytterst kritiskt.

Situationen har för länge sedan nått en gräns där EU bör protestera mot USA, som i egenskap av ockupationsmakt är själva upphovet till denna misär – och därför skyldig att göra något åt saken.

Tyvärr kommer Sveriges ordförandeskap i EU, med Reinfeldt och Bildt i spetsen, knappast att leda till några sådana protester.

Maj Wechselmann