ÅSIKT

Rått och kompromisslöst

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Trettio minuter efter utsatt tid kommer kökschefen (!) ut från Kägelbanan på Södra Teatern och säger att föreställningen är försenad. Det visar sig att en av skådespelarna har skadat sig och tvingats åka och sy några stygn.

För Thorsten Flinck har teatern alltid varit på blodigt allvar. Det gäller livet, rättvisan och makten, hörnstenar som gav oss en rad oersättliga uppsättningar på nittiotalet: Fadren eller En handelsresandes död på Teater Plaza, Lång dags färd mot natt eller Herr Puntila och hans dräng Matti på Dramaten.

Efter Strindberg, Miller, O´Neill och Brecht är Peter Weiss en logisk fortsättning som dramatikerval. Kasperspelet Natt med gäster från mitten av sextiotalet är en kort, men ingen lätt pjäs att ge övertygande scenisk gestaltning. Skriven på rimmad vers står den med en fot i den medeltida moraliteten, en fot i det politiska sextiotalet. Det är också versen som visar sig svårast här.

Agustin Moreaux scenrum är belamrat med saker, ett fattig­manshem på gränsen mellan medeltid och nutid. I taket och över publikgradängen hänger tvättlinor med slitna trasor; rep som bär upp armodet, rep som binder, i värsta fall hänger den eländige. På ena väggen tomma tavelramar, kanske en erinran om konstens svek.

En gäst knackar en natt på dörren, tvingar bort husets herre att hämta den gömda skatten medan han tar över fru och barn. Strax knackar Varnaren på, rollerna kastas om, herre blir dräng och frågan är vem man kan lita på när ingen gör sig själv utan blir till i den andres förväntan och begär.

Flinck förstärker­ moraliteten genom att inleda med samplade tal från onda och goda politiker. Spelet lånar drag av cirkus, en förhöjd teatralitet där ensemblen blir levande dockor och scener gestaltas enligt Kajsa Wargs princip om att taga vad man haver. Till styrkan hör råheten och expressiviteten, den kompromisslösa ambitionen att skapa en ­teater som vill mycket.

Till svagheten hör ensemblens svårigheter med rimmen, bäst klarar sig de båda barnen, Fatima Hammami och Elisabet Sverlander, samt en viss obalans mellan scenerna. Möjligen fäster övergångarna bättre i varandra med tiden. Och kvar blir de stackars barnen, försiktigt tassar de ut mellan blodpölarna. Vem ska de lita på?

FAKTA

Teater

»?Natt med gäster

av Peter Weiss

Övers. Peter Weiss och Staffan Lamm

Regi: Thorsten Flinck

Scenografi: Agustin Moreaux

I rollerna: Pontus ­Olgrim, Elisabet Sverlander, Fatima Hammami, Anders Menzinsky, Anna Wadström,

Wiktor Södersten

Scen: Södra Teatern, Kägelbanan

Speltid: 1 tim 15 min

Claes Wahlin