ÅSIKT

Härdad fresk

Lars Ring ser en Mig äger ingen bli vacker teater

Tomas Tjerneld som pappa Leif (längst till vänster) och Mijra Burlin som Åsa (längst till höger) i "Mig äger ingen".
Foto: Svante Remshagen
Tomas Tjerneld som pappa Leif (längst till vänster) och Mijra Burlin som Åsa (längst till höger) i "Mig äger ingen".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Han är full som vanligt. Han står bredvid sängen och svajar iförd kalsonger och smutsig undertröja. Ändå så stolt att han kramat en femhundring ur den nästan uppsupna förtidspensionen och skickat till dottern, plus en bukett. Ty Åsa har disputerat. Nu ringer hon och tackar, skamset. Hon bjöd honom aldrig på festen. Det är en stark scen: hon har svikit, han förlåter. Det börjar nog där, beslutet att aldrig mer skämmas för härdarmästaren Leif Andersson, och därmed boken om honom som på samma gång är en fantastisk skildring av Västerås, det sena Folkhemmet och dess fäder som idogt cyklar till jobbet.

Åsa Linderborg, skrev för några år sedan den självbiografiska romanen Mig äger ingen, en underbar hyllning till sin far, arbetaren på Svenska metallverken. Han tog ensam hand om dottern, slet för att få pengarna att räcka, såg på världen underifrån men var mycket noga med en borgerlig yta och dammfria hörn. Åsa växer upp, får politiska intressen medan fadern byter pilsner till starköl och brännvin. Han dör arbetslös, bara 60 år gammal. Han skapar välstånd för ett land men efterlämnar bara 99 kronor.

Mig äger ingen har nu blivit en stort anlagd teateruppsättning på Teater Västmanland. Dramatikern Emma Broström har skapat en uppsättning för ett drygt dussin roller, musiker, filmduk och kristallkrona. Hon betonar en slags rytmisk andning mellan intima scener på tu man hand och högtider med hela familjen. Det påminner ibland aningen om ett slags arbetarversion av Fanny och Alexander där festerna står för ett slags jubel som antingen innesluter eller utesluter olika människor. Tanken går också till Staffan Göthes dramatik och dess perfekta avlyssning och fetischistiskt noggranna detaljer och språklighet. Här vimlar talesätt, 70-talsvokabulär och sättet på vilket Leif uttrycker sin vanmakt: ”det blir nog bra”.

Regissören Eva Gröndahl ljudsätter uppsättningen med mängder av musik, gärna rysk – eftersom Åsas halva släkt kommer därifrån. Hon skapar en fresk av öden och äventyr men också av inbiten tystnad och sluddrig fylla. Det går ännu att slipa på tempot men uppsättningen är fartfylld och energirik, har en fin humor men också plats för sorg.

Tomas Tjerneld är fantastisk som Leif, trubbigt bortvänd mot vuxna, härligt barnslig med dottern. Hon är meningen med livet. Hon är istället för Kanarieöarna och Volvo. Mirja Burlin gör en stor prestation som Åsa, växer från tultig dagistjej till akademiker som till slut glömt bort vad och vem som är hennes botten och klang.

Det är en styrka att veta vem man är, att förstå själva gjutmodellen. Om detta handlar bland annat berättelsen om härdaren Leif Andersson som på scenen blir något annat än boken men också något mer: en moralitet om en stad och en klass samt resan från dem – och tillbaka igen.

FAKTA

Teater

» Mig äger ingen

av Emma Boström efter Åsa Linderborgs roman

Regi: Eva Gröndahl

Scenografi: Lisbet Wahlström

I rollerna: Mirja Burlin, Tomas Tjerneld, SnnaMari Patjas, Jacob Fahlstedt, Birgitta Pettersson

Scen: Teater Västmanland, Västerås

Speltid: 2 tim 50 min

Lars Ring,
teaterkritiker i Svenska Dagbladet