ÅSIKT

Slå ett slag för vandalismen

Martin Aagård om Lena Adelsohn Liljeroth, futurismen - och vandalism som gatukonst

1 av 3
Svartsprejande man i ”Territorial Pissing” som visades på konstmässan Market i fredags Foto: NUG
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

På fredag, för hundra år sedan publicerade Filippo Tommaso Marinetti det första futuristiska manifestet i tidningen Le Figaro. Fyra dagar senare trycktes det i Svenska Dagbladet.

Manifestet berättar om hur Marinetti efter en hysterisk natt sätter sig i sin älskade bil och kör i diket efter att nästan ha mejat ner några cyklister. Men Marinetti blir inte besviken – han inser att vurpan inte är något annat än stor konst. I farten, faran och våldet finns framtiden, utbrister han med uppmaningar till framtidens konstnärer: Bränn museerna, slå sönder städerna, glorifiera kriget och hylla tågen!

Frågan är vad Marinetti sagt om han fått se ett dekorerat tunnelbanetåg rulla in på centralstationen som en rörpost från förorten? Om han fått se graffitins självsvåldlighet, dess odemokratiska, påträngande, bitvis vulgära reklamestetik. Dess stöld av maktens jättetypografi?

Marinetti blev fascist tio år efter sitt manifest - han var en idiot på fler plan – men han hade utan tvivel älskat hiphop, graffiti och streetart. Kombinationen av feta bilar, vapen, misogyni och gerillakonst skulle varit helt oemotståndlig för den lille italienske poeten.

Han skulle definitivt hoppat ur sina futuristiska byxor om han sett före detta konstfackstudenten NUG:s film Territorial Pissing som i fredags visades på konstmarknaden Market i Stockholm.

NUG sprayar ner en tunnelbanevagn innan han slår sönder ett fönster med en hammare och kastar sig ut på t-banestationen. Han och hans vänner har gjort liknande vandalfilmer tidigare. I en av dem sprayar NUG ner en kebabätande mans lägenhet. Sen tar färgen slut och han tar livet av sig genom att hoppa från balkongen. Det är ironiska filmer, allt annat än dokumentärer och lika sorglösa hyllningar till vandalismen som Marinettis manifest.

Kulturminster Lena Adelsohn Liljeroth är troligtvis inte futurist. Hon är i alla fall ingen anhängare av gatukonst, vilket visade sig i uttalandena om Territorial Pissing häromdagen. Att som kulturminister yttra sig över enstaka konstverk är att jämföra med att som justitieminister tycka till om ett rättsfall. Det får allvarliga konsekvenser för enskilda individer och sätter skräck i hela det fält hon ansvarar för. Mycket riktigt stängde NUG (eller Magnugs Nugstafsson som han också kallar sig) av sin videoloop redan på dagen efter. Folkpartipopulisten Fredrik Malm tog tillfället i akt att kräva att anslaget till Konstfack skärs ner som straff.

Ett sådant inflytande över en enskild konstnär och en skola ska inte en kulturminister utöva.

NUG är inte heller futurist. Han och hans gallerist Andreas Brändström är för fega för det. Marinetti skrev ständigt om vikten av att bli utskrattad och hatad. Endast de modiga överlevde i hans konstvärld. Men gatukonstnärernas tjatiga åsikter om staden som målarduk delar de med Marinetti: Det råder en maktkamp om stadens bilder och bokstäver. Det går inte att göra uppror utan att förstöra lite. Det går inte att hylla farten, tunnelbanetågen och faran utan att ta vissa risker.

Hiphop och streetart tillhör 1900-talet lika mycket som Marinettis berusade och krockskadade fantasier om en urban, brutal framtidskonst. Att gatukonsten numera är del av den obligatoriska undervisningen på våra konstskolor är väl bevis nog för att den börjar bli museal.

Men det är ändå läge att slå ett slag för vandalismen. Om inte annat som en protest mot kulturministerns nyfunna roll som censursugen konstkritiker.

Som Marinetti skrev: Fatta era hackor, yxor och hammare och förstör, förstör utan förbarmande de vördnadsfullt beundrade städerna!

Martin Aagård