ÅSIKT

Absolut skänks bort

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag var ung!

Jag behövde pengarna!

Jag fick 10 000 spänn av Absolut vodkas kundtidning för att skriva ett reportage om nattlivet i Moskva. Och jag kände mig tuffare än en 22-årig Jan Guillou på KGB-uppdrag när jag forslades runt av Moskvas bäste spritförsäljare Sergej som förklarade AB Vin och Sprits hemliga trick för att komma runt de strikta reklamreglerna i Ryssland.

Först ville han bara gå på ställen som serverade en viss sorts alkohol. Sen ville han gå på bordell. Jag och fotografen gick på en nattklubb där det fanns en helikopter istället.

Jag lärde mig allt om hur det är att sälja sin själ till ett svenskt, statligt spritbolag:

Först är det väldigt trevligt.

– Skriv som Kapúscinski, sa den snälle redaktören.

Efteråt känns det som om någon kört upp en flaska i det hål som sitter där ens moraliska ryggrad borde börja.

Men hyran blir betald.

I fredags anordnades ett självrannsakande panelsamtal på Lydmar Hotell i Stockholm med anledning av att Absolut vodka skänker sin konstsamling till Vin och sprithistoriska museet. Eller konst och konst de skänker de trista verk som ett antal kända konstnärer skapat åt deras reklamkampanj under 30 års tid.

Under ledning av Kristoffer Lundström diskuterade några konstkändisar som sålt sina själar om beställningskonst är en ”career boost eller sell-out”. Sällan har man sett en så fnissig panel. I prinicip skulle de göra vad som helst för pengar.

Inga problem. Jag jobbar med konstens kommersiella sida, sade galleristen Natalia Goldin.

Alla tyckte bara att det var trevligt.

Jag antar att uppdragsgivarna säger: ”Måla som Warhol”.

Men ingen verkade fatta att det inte är deras konstverk som spritförsäljarna vill åt. Hittills har tavlorna samlat damm i ett lager i Paris. Nu skänker de bort dem.

Det de betalar för är vernissagen. Gästlistan med konsthipsters i Lykke Li-kläder och förmögna konstköpare. KÄNSLAN av ”konst”.

Så länge konsten bara ser ut som konst skiter de i vad det är.

Så länge den känns ungefär som Warhol.

Och kundtidningen känns som journalistik. Typ Kapuscinski.