ÅSIKT

Bara att gasa på

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I veckan gav regeringen tyska Nord Stream AG tillstånd att lägga ut de två kontroversiella gasledningarna utanför Gotlands östra kust. Plötsligt har antaganden om vattengrumling, störningar på fiske, övergödning och annan ekologi förvandlats till rå politik.

Naturvårdsverket, bara en av protestkörerna mot beslutet, har genomfört grundliga efterforskningar om alternativa dragningar runt känsliga Hoburgs bank och Norra Midsjöbankarna. Men det struntar regeringen i. Bakgrunden till beslutet är att alla stater har rätt att lägga rörledningar på internationellt vatten, menar miljöminister Andreas Carlgren med en uppgiven gest.

Jag kan inte tolka det annat än som en exempellös feghet, ett slags vikningseffekt som svensk miljöpolitik numera ofta resulterar i, genom att hänvisa till internationell rätt framför nationell uppslutning.

Beslutet föregås dessutom av en smutsig pr-kampanj, med en före detta Stasi-agent, Matthias Warnig, vid rodret. Van att få sin vilja igenom och skolad i konsten kring mutor och gentjänster, har Warnig och Nord Stream plöjt ner 100 miljoner i en ny hamn i Slite och kultur- och forskningsprojekt på ön.

Redan här havererar trovärdigheten. Det har hela tiden varit uppenbart att pengar betalats ut för att påverka politiker och allmänhet. Och det är synnerligen cyniskt med tanke på Gotlands utsatta läge på arbetsmarknaden.

Här står jag med mina barn och tittar ut över ett sönderstressat hav, samtidigt som Tjorven och Båtsman i ännu en repris hoppar omkring i skärgården till hotfull tolvtonsmusik.

Antagligen glittrar Östersjöns vattenspegel som vanligt också med en gasledning på botten. Men det är världens känsligaste hav med ett medeldjup på bara 60 meter. En liten insjö från inlandstiden.

Östersjön mår tillräckligt dåligt ändå.

Mikael Strömberg