ÅSIKT

En annorlunda barnboksvinnare

Uppmanar unga att sitta hemma och skriva

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag blir helt varm om kinderna av Katarina Kuicks och Ylva Karlssons Skriv om och om igen – distanslöst förtjust i den här färgglada, skrivglada, rentav lyckliga boken. Presenten jag önskar att jag hade fått på tolvårs-dagen, och en annorlunda Augustpris-vinnare.

Det här är en bok som uppmanar unga människor till att sitta ensamma hemma med papper och penna, eller använda datorn till att producera i stället för att konsumera. Dess ickelinjära form gör den till en karta som vecklar ut sig i alla riktningar, en bok att rastlöst bläddra fram och tillbaka i, hitta nya samband, möjligheter, gå igång på uppmaningar som: ”Skriv en dikt där alla orden är verb” eller ”Skriv om en död häst”.

Mycket handlar så klart om att lära ut hur man gör – regler, om man så vill – för allt ifrån sonettformen till miljöbeskrivningar, intriger och bra sätt att förmedla ett skeende. Men denna kunskap förmedlas med ett avspänt så funkar det-tonfall, och jag tänker på hur extra roligt läsandet måste bli för den som mitt i slukaråldern får så här mycket verktyg för att avkoda texters konstruktion.

Det allra bästa med den här boken är dess fokus på titelns om och om igen: det processuella i skrivandet. Den skrivande uppmanas att pröva sig fram, använda

olika former för att skriva samma berättelse, eller ställa upp sin dikt på olika sätt.

Kuick och Karlsson serverar en hård kärna insvept i sockervadd. Skrivandets praktik handlar om lust, men också om arbete, och jag tycker så mycket om att de vågar säga det. Lekfullt, men allvarligt menat.