ÅSIKT

Tiden är inne

Radiorebellerna Kjell Alinge och Janne Forsell är lika kul som på 70-talet

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Janne Forssell och Kjell Alinge när det begav sig. Nu finns deras kultklassade ”Hemma Hos”-serie samlade i tre cd-boxar.
Foto: Foto: lasse ermalm
Janne Forssell och Kjell Alinge när det begav sig. Nu finns deras kultklassade ”Hemma Hos”-serie samlade i tre cd-boxar.

Fem korta år mellan 1971–1976 pågick, eller snarare lät något, i radion som formade svensk improviserad satir: Hemma Hos med Kjell Alinge och Janne Forssell, med den allomfattande underrubriken ”Kulturfunk från de befriade områdena”.

33 år senare kan jag villigt erkänna att det fortfarande är roligt. Skämten har stått på jäsning och fått en säregen beska, samlade i en box med sketcher, radiopjäser, bok, originalmanus i faksimil och bilder.

Så: vilka hade Alinge och Forssell att konkurrera med?

Monty Python, Mad, Kalle Sändare, Hasse& Tage och naturligtvis Lasse O' Månssons sjuka humor med jazzsynkoper. Månssons radioprogram Blå tummen mellan 1957 och 1968 kan inte ha gått dem förbi. Han överskred dessutom gränsen och åtalades för att ha skymfat nattvarden och dömdes till dagsböter. Fast egentligen är Alinge och Forssell på fel planhalva där sketchen i sin fulla längd är sin egen punchline – eller om man så vill, saknar poäng.

De var suveräna att utnyttja radion som manipulativt medium. Särskilt lyckat är det när de driver med lyssnarens klichévana och vevar igång den ”inre filmen”.

Samtidigt är det ett artistiskt förhållande till Sveriges Radios programverksamhet eftersom de driver hejdlöst med hela radiotablån: Kulturnytt. Radioteatern. Radiodokumentären. Radiosporten. Ring så spelar vi. Naturmorgon. Tal till arbetaren och Nationen.

Ofta handlar det om den obeslutsamme, den av överheten försagde svensken som på olika sätt brister i kommunikation. Den lilla människan i underläge, som i monologen till Skolöverstyrelsen: ”Tack kära du för att du kväste min oppositionslusta. Och tack för att du slutgiltigt låste min världsbild.”

Lyssnaren vaknar upp och inser att hela Sverige förvandlats till en långvårdsavdelning, i sketchen som inte ens orkar fram till påanonnsen: ”Taaaaaaa fraaaaam papppppper ooooooch penna. Jag men ta fram den ... paaaaapper ... gör som han ... du ... määän vaa ä nyckeln dååå ... jamänn hämta byrålådan dååå ...”

Ett annat kännetecken är det semantiska-syntaktiska upproret med sina ”tunnskrynkliga mashangudar” och ”vandrande kakelgamar”. I rummet, Alinges eget vardagsrum där det mesta spelades in, svävar Fluxusgruppens oskuldsfulla ”ingenting är ingenting”-filosofi som känns så befriande när den appliceras på humor.

Plötsligt störs vi av en ilsken telefonsignal och på andra sidan tråden sitter otippat Indira Gandhi som talar avslappnat med en mansröst. Snart ringer även Nisse Gandhi. Och strax släpper telefonväkteriet in både Gittan Lennon, Gullan Santana och Eva Clearwater Rivavel.

Det är givet att Alinge och Forssell fick höra att de inte var tillräckligt seriösa, de lekte ju bara! Å andra sidan erbjöd de ett alternativ till tråkigheten. Johan Croneman skriver i unikaboxens text: ”Popnördar, mediafjantar, hundägare, jägare, barlejon, ja-sägare, miljökämpar, krigshetsare, skvallerkärringar, byråkrater, det fanns något till alla. Så småningom. I sinom tid.”

Och nu är den här. Tiden alltså.

FAKTA

RADIO

» Hemma Hos. Kulturfunk från de befriade områdena

Kjell Alinge

Janne Forssell

Box 1 (7 cd plus bok med texter av Kjell Alinge och Johan Croneman)

Diesel Music

Mikael Strömberg