ÅSIKT

Ingen riktig man

Ann Charlott Altstadt letar nyckeln till Michael Jacksons öde i självbiografin Moonwalk

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den 25 juni i år avled Michael Jackson. Hans bortgång kantades av minneskavalkader, hyllningar och förstås sörjande människor världen över. Samtidigt förbyttes den mångåriga mediemobbningen över en natt till postum återkröning av en kung.

I nyutgåvan av hans självbiografi Moonwalk (1988) läser jag om en gestalt som var skräddarsydd för att bli ett upphöjt manligt geni, en enigmatisk symbol för en idé/epok eller en queerikon. Men fansen var inte mäktiga nog att skydda honom från förföljelse eller för att kanonisera honom för en publik som räknar sig som sofistikerade. I stället för en Morrissey blev han Wacko Jacko. Varför?

Svaret finns i Moonwalk, där Jackson ger en utslätad konventionell tolkningsram åt sitt extremt okonventionella liv. Här finns egentligen allt- ensamhet utsatthet och viljan att gå sin egen väg – men Jacksons enorma integritet resulterade i intetsägande plattityder.

Michael och fyra av hans bröder drillades av pappa stålarbetaren i ett slags Fame Factory- gulag i hemmet. Han berättar om en förlorad barndom i spåren av ändlösa repetitioner, turnéresor, timmar i studion med en längtansfull blick ut mot lekplatser. Joe Jacksons regim gjorde Michael till en sådan fullfjädrad artist att konkurrenterna i talangtävlingarna tog åttaåringen för en vuxen dvärg. Ja, resten vet vi också - Jackson Fives kontrakt med Motown, listettorna och hans samarbete med Quincy Jones som ledde till världens mest sålda album, Thriller 1982. Jackson har sammanlagt sålt ca 750 miljoner plattor.

En mening ur Moonwalk har ofta citeras som en signatur till Michael Jacksongestalten: ”Jag är nog den ensammaste människan i världen”. Men det finns en mer betydelsefullt nyckel till hans öde. Han nämner att han inte tycker om att uppfattas som feminin. Michael var The king of pop, men begick ett av de vidrigaste brott vi känner. Han vägrade/kunde inte vara man på ett sätt som vi känner igen. Kändisjournalistiken är en sorts rit där samhällsordningen uttrycks och vidmakthålls bland annat genom aggression mot de avvikande. Få saker provocerar så mycket som män som saknar traditionell maskulinitet.

Kanske var han pedofil. Men även om han inte anklagats för sexuella övergrepp på två minderåriga pojkar, 1994 och 2003, hade han varit fredlös. Få tvivlar på att hiphopartisten R Kelly är skyldig till sex med för unga flickor och barnpornografi, men det har inte skadat hans image.

Michael Jackson valdes till människooffer för att han var en svart man som ville se ut som en vit kvinna. Han ville bli förälder men utanför kärnfamiljen. Han var vuxen men ville vara ett barn.

Samtidigt som mediebilden av Jackson blev allt mer töntdemonisk blev idolen Michael i stället allt mer sakral. Anhängarna var varken normbrytare eller könsöverskridare. I Fredriks Strages reportagebok Fans, om just fanatiska fans, ger en av dem Michael Jackson titeln ”The saviour of the worlds lost children”. I en tråd på hans svenska hemsida läser jag att Michael ger liv. Både fansen och medierna gjorde Jackson omänsklig när de projicerade både det bästa och värsta i vår kultur på hans gestalt.

Det tycks som Michael Jacksons enda ambition var perfektion, men om han i Moonwalk beskrivit sitt liv och sin konst i termer av ett intellektuellt kulturellt projekt så skulle det öppnat för en politisk tolkning. De som äger den verkliga makten att ikonisera skulle då förklarat att han var bästis med en apa, helst umgicks med barn och opererade sig till oigenkännlighet som ett knepigt snilles nödvändiga uttryck.

Och om han brutit andra samhällsnormer, om han som exempelvis Mötley Crüe, Charles Bukowski eller Ingmar Bergman utlevelsefullt exploaterat sin nästa eller hänsynslöst svinat mot omvärlden hade konstnärsmyten och kulten av det manliga geniet gett honom cred för att han ville köpa elefantmannens skelett. Nu blev han knäppskallen som med ljus späd röst bad om förståelse och medlidande.

Moonwalk skulle kunna lära oss allt om utanförskap och ensamhet på djupet och på riktigt. Nu blir läxan att det är livsfarligt att bli kung men sakna ursäkt för att inte kunna uppträda som en man.

FAKTA

Biografi

Moonwalk

Michael Jackson

Övers. Mikael Mörling

Bonnier pocket

Ann Charlott Altstadt