Kultur

Platt fall

Martin Aagård om läsplattan – en produkt som bara bokbranschen vill ha

Läsplattan Cybook lanseras av internetbutiken Bokus.
Läsplattan Cybook lanseras av internetbutiken Bokus.Foto: jerker ivarsson

Plötsligt blev det fart i läsplattefabriken.

I början på februari gick Bonniers och Norstedts ut och sa att de tillverkat varsin läsplatta som skulle säljas i förlagsjättarnas internetbutiker Adlibris och Bokus. Det var så klart inte sant. De har varken byggt eller distribuerat några läsplattor. Däremot hade något pr-snille kommit på idén att lansera förlagens e-böcker med ett ”läsplattekrig”.

Såväl läsplattan Letto som läsplattan Cybook går att köpa i båda butikerna. Prisskillnaden är fem kronor. De är inte ens nya produkter, utan varianter på två gamla läsplattor som sedan länge finns på marknaden. Den ena kinesisk, den andra fransk.

Allt som behöver sägas om dem är egentligen det här: Så länge en inbunden Liza Marklund-roman kostar 88 kronor och pocketversionen 42 kronor, så är priset 119 kronor för samma bok i elektroniskt format inget annat än rent bedrägeri.

Plattorna är dessutom klumpigare än en ordinär mobiltelefon, du kan inte låna ut böckerna när du läst klart och läsupplevelsen är lätt förvirrad: Det första jag gör är att peka på skärmen. Det får man inte göra, läser jag i snabbinstruktionen. Sen hänger den sig.

Jag försöker läsa en diktsamling av Göran Sonnevi som inleds: ”För att på bästa sätt tillgodogöra sig dikterna bör Letto vara inställd på normalläge, dvs den minsta graden”. I normalläge är texten marginellt större än spetsen på en kulspetspenna. Jag förstorar. Dikten förvandlas till prosalyrik utan punkter.

Det som gör läsplattorna speciella är ”det digitala bläcket” som faktiskt är ganska snyggt. En tunn film som kan läsas från sidan och belysas med en lampa. Men det är väl allt som är positivt.

Länge var branschen livrädd för eböcker. Den numera nedlagda sajten Student bay, började fildela kurslitteratur för några år sedan och hann på kort tid hota hela kursboksbranschen enligt förläggarföreningen. I Ryssland fanns ett annat avskräckande exempel. Där har de så kallade elektroniska biblioteken gjort livet surt för förläggarna sedan 1994. Entusiastiska folkbildare har scannat in böcker och lagt ut gratis på Lib.ru. Inte för att det egentligen innebar någon större skillnad för den hårt prövade ryska bokmarknaden. Piratkopierade pappersböcker har tidigare sålts i samma utsträckning som ”äkta”. Till råga på allt har lanseringen av svenska eböcker kantats av konflikter om författarrättigheter och kopieringsskydd. Men från att ha varit svårflörtade motståndare blev den svenska bokbranschen platteliberaler över en natt. Kopieringsskyddet kastades överbord och i Letto och Cybook är böckerna ”vattenmärkta” i?stället. Letto har redan sålt slut. Göteborgs stadsbibliotek börjar snart låna ut sina.

Att de villrådiga förläggarna lanserade sina plattor med buller och bång samtidigt som Apples nya apparat Ipad visades upp för världen var knappast en slump. Fönstret att tjäna pengar på kinesiska plattor innan Ipaden stjäl hela marknaden krympte plötsligt betänkligt.

Men läsplattan är ett tecken på en mycket större förändring.

Det är slutet för boken som vi känner den.

Vad är poängen med att bläddra i en digital bok? Vad är meningen med att texten inte är sökbar? Varför får man ingen kontakt med internet i något som ser ut som en handdator och kostar nästan 3 000 kronor?

Läsplattan är böckernas cash-kort, en meningslös hybrid som drivits fram av idén om att läsande på bildskärmar inte är riktig läsning. Att en riktig bok ska hållas i handen.

Men att läsa, liggandes på rygg, samtidigt som man äter praliner är en ganska sen form av läsande. Innan romanens massgenombrott och innan boktryckarkonsten – då läsande och skrivande i princip var samma aktivitet – skedde det stående eller sittande vid en pulpet. Bildskärmen med tangentbord är vår tids skrivpulpet. Och utan tvivel kommer en stor del av framtidens läsning att ske just där.

Men romanen då? Tja, romanen har redan hittat sitt digitala hem i ljudboken. En återkomst till forna tiders högläsning. Den prosa som inte lämpar sig att läsas högt kommer troligen att utvecklas mer i en uppkopplad miljö än i läsplattornas textfängelse.

Läsplattan är produkten som bara bokbranschen ville ha. Det perfekta verktyget för en förläggare som snabbt vill bläddra igenom 300 bokmanus på tågresan.

Med största sannolikhet är läsplattan den största återvändsgränd som den skrivna texten befunnit sig i sen den sista gotländska runstenen ristades någon gång på 1600-talet.

Eller om jag formulerar mig så att ungdomarna förstår: Det är som internet utan uppkoppling.