ÅSIKT

De går i Vilks fälla

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Som synes är detta en usel teckning. Konstskolan Gerlesborg och hembygdsgården i Värmland borde inte ha tvekat att refusera bilden på rent konstnärliga grunder. Men de gick i den listigt gillrade fällan.

Konstnären Lars Vilks har alltså lyckats över hövan med sitt senaste postmoderna projekt. Hans konstnärskap är som framgår rent tekniskt begränsat. Men konst är för Lars Vilks något utanför själva bilden. Bygger man exempelvis ett fantasislott av vrakdelar på allmän mark så är konsten inte den estetiska njutningen av vrakdelarna, utan det förlopp som byråkrater och jurister sätter igång. Det är den dynamiken som utgör konstverket för Lars Vilks.

På så vis fick han en bra start på detta nya konstverk med hjälp av en konstskola och en hembygdsgård, de listigt utvalda initiala offren för provokationen. Därmed var det dynamiska förloppet igång.

■ ■Senaste deltagare i konstverket är exempelvis folkpartiets talesman i kulturfrågor Cecilia Wikström och Dilsa Demirbag-Sten i Expressen. Wikström ”efterlyser ett agerande från regeringen” och vill ge ”ett särskilt uppdrag till polisen” och göra en ”ordentlig översyn för att se vad som hänt med yttrandefriheten” och ”sätta in säkerhetsresurser i paritet med detta”. Konstnären Lars Vilks måtte jubla. Liksom när Dilsa Demirbag-Sten upplever ”det verkligt tragiska i denna historia, hur det publicistiska Sverige återigen gör bort sig”. De båda blir del av konstverket, enligt Lars Vilks syn på saken.

Det blir givetvis jag också i denna stund, ehuru något motvilligt. Och skulle någon dårfink få för sig att hota mej, eller Aftonbladet, blir det konst av det också.

■ ■Men om förolämpningen ligger någonstans så är det just där, att Vilks spekulerar i att landets ”muslimer” (varav de flesta befinner sig här för att de flytt från muslimskt förtryck) skulle vilja delta i konstverket på Cecilia Wikströms och Dilsa Demirbag-Stens premisser. För dessa mina ord kommer jag inte att hotas. Det kanske blir en missräkning för Cecilia Wikström, som vill kalla in polisiära specialstyrkor mot muslimer, särskilt utanför konsthallar.

Men för Vilks är uteblivna hot ingen missräkning. Lika lite som verkliga hot. Sådan är postmodernismen.

Jan Guillou