» En midsommarnattsdröm
av Shakespeare
Övers: Göran O Eriksson
Regi: Dritëro Kasapi
Scenografi: Annika Nieminen Bromberg
I rollerna: Mats Blomgren, Eva Fritjofson, Sarah Maya Jackson, Gustav Levin m fl
Scen: Uppsala stadsteater, Stora scenen
Speltid: 2 tim 55 min
Det finns i flera av Shakespeares texter något oförstörbart, inte enbart berömda rader, utan också hela scener där texten tränger igenom hur än den sceniska presentationen ser ut. En midsommarnattsdröm har ett par sådana scener. Hantverkarnas repetitioner och uppspel, grälet mellan Helena och Hermia när förvirringen är som störst, och kanske även Pucks avslutande spökmonolog.
Tur är väl det för Uppsalapubliken, där man nu har försökt överträffa Stockholms stadsteaters uppsättning, som för några år sedan förlade handlingen till sent 1900-tal i en norrut belägen folkpark. I Uppsala är det nu, bröllopet mellan Victoria och Daniel är skälet till att hantverkarna, här några av våra mest namnkunniga partiledare, bestämmer sig för att roa bröllpsparet med att spela Pyramus och Tisbe.
Kärleksförvirringen äger rum under stadens reggaefestival, närmare bestämt i det område där alla bajamajor står uppställda. För säkerhets skull har man interfolierat den förkortade texten med standup. Skådespelarna lämnar i tur och ordning sina roller för att, med varierande framgång, leka komiker med publiken, allra mest kvällens Puck, Özz Nûjen. Naturligtvis kan man säga att pjäsen tål detta, och visst är det emellanåt rätt roligt. Samtidigt är komiken ibland lika låg som den Shakespeare emellanåt ägnade sig åt, men dramat blir mest en förevändning, det finns mycket litet här som inte lika gärna kunde ha körts genom någon annan Shakespearekomedi.
Av själva temat i pjäsen, förälskelse mot förnuftig kärlek (Shakespeares love and doting), blir det heller inte mycket kvar av, möjligen på grund av att haschröken ligger tät hos såväl de två paren som Titania, som denna gång får se sin Bottom ersatt av Fredrik Reinfeldt, förvisso en minst lika hemsk upplevelse.
Trots en rad goda prestationer av framför allt Gustav Levin (Demetrius, Reinfeldt) och Maria Sundbom (Helena, Göran Hägglund), och åtskilliga nyskrivna kvickheter, så märks ändå avståndet mellan det nyskrivna och originalet, det förra lagom lustigt, medan Shakespeare helt enkelt förtrollar.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...