ÅSIKT

Debut med känsla för stilistik

Stephan Mendel-Enk (född 1974) har tidigare skrivit sportkrönikor i Dagens Nyheter och jobbat på Sveriges Radio. "Tre apor" är hans debutroman.
Foto: Erik Nilsson
Stephan Mendel-Enk (född 1974) har tidigare skrivit sportkrönikor i Dagens Nyheter och jobbat på Sveriges Radio. "Tre apor" är hans debutroman.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Omedelbart associerar jag titeln på Stephan Mendel-Enks debutroman de till tre visa aporna – en täcker över sina ögon, en sina öron och en tredje sin mun. Ett buddistiskt motto om att utestänga sinnlig ondska. Alternativt en förteckning över de gester med vilka Gulletussan, i tv-serien Mia och Klara, illustrerar hur hon löser problemen med sin makes otrohet: ser inget, hör inget, säger inget.

Trettonåriga Jacob säger inte så mycket. Ser och hör gör han desto mer. Föräldrarnas skilsmässa utgör lös inramning åt berättelsen om en uppväxt i den sammansatta och ansatta judiska församlingen i Göteborg under 1980-talet. Skilsmässan splittrar inte bara kärnfamiljen; far- och morföräldrarna som ingår i samma judiska kretsar, bryter också med varandra.

Det handlar om sorg och splittring, men framför allt är romanen ett litterärt reportage om den judiska diasporans erfarenhet. Stundvis blir texten väl redovisande och läroboksaktig, då den till synes tvångsmässigt benämner och kursiverar kulturspecifika företeelser: kiddusch, shabbes, lechajim.

I övrigt gör journalisten Mendel-Enk sin romandebut med uppenbar känsla för tajt stilistik. I korta kapitel skriver han enkelt, men effektfullt, om familjemedlemmarna och deras relation till det judiska. Både den första åsynen av protestantiska penisar i grupp efter skolgympan och de religiösa högtidstillfällena beskrivs med ledig språklig exakthet: "Schtunken var det som uppstod när hundratals fastande personer vistades en hel dag i samma lokal. Det luktade som en blandning av aceton och gamla sopor.” Tonen är en fullträff av växelvis innerlig värme, reflekterande distans och ihålig sorg.

Israel-Palestinakonflikten sipprar in i romanen på håll, som brutal svärta i feel-gooden, utöver dödsfallen och separationerna inom familjen. Den proisraeliska patriotismen är förlagd till en familjesfär med intern jargong och banala, liksom fryntliga, konspirationsteorier. Några verkliga ställningstaganden yttras inte, varken för krig eller fred. Och det är nog också romanens syfte.

Stumt glider Jacob ut ur de judiska traditionerna och stumt förhåller han sig till världspolitiken, som endast framträder som något som pågår mycket långt bort. Typiskt är hur Jacob under ett förhör i Israelkunskap finner sig dåligt påläst: ”Libanon –82. Det hade inte varit något vidare krig, det visste jag. I övrigt var det blankt.”

Den tonåriga, trötta grynigheten, det lätt apatiska och avmätt registrerande, bär upp Jacobs berättelse. Och, tänker jag, gör romanens själva förhållningssätt möjligt – att en så laddad politisk konflikt kan figurera i texten, pågå i världen utanför den, och ändå inte beröra berättaren märkbart. Hans tankar om att följa efter sin storebror till Israel och få klä sig i uniform är här en oskyldig pojkdröm.

Jag kan inte låta bli att reta mig på hur upptagen författaren är av att porträttera Jacob som avskild från den storpolitik som ändå ges en självklar plats i skildringen av honom. Det råa blir stundtals en smula poserande, den distanserade hållningen till de insipprande detaljerna från Israel-Palestina, bomber och stenkastning, blir en gest.

Mendel-Enk vill nog intensivt beskriva Jacob som en vanlig tonåring, säga att det inte är självklart att han berörs av konflikten bara för att han är från en judisk familj. Men just detta insisterande på obryddhet gör Jacob lite svår att tro på.

FAKTA

PROSA

» Tre apor

Stephan Mendel-Enk

Atlas

Fakta: Generationer: 3

Sidor: 139

Kursiverade judiska

glosor: 41

Kristofer Folkhammar