ÅSIKT

Krasst om konst och kärlek

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur Anneli Furmarks ”Fiskarna i havet”.
Ur Anneli Furmarks ”Fiskarna i havet”.

SERIER Det är nittiotalets första år, på en konstskola i Bohuslän går Helen och längtar efter livet. I Anneli Furmarks vackra och tänkvärda grafiska roman Fiskarna i havet (Kartago förlag) möts akvarellen och serieberättandet i en bitterljuv och samtidigt krass story om studentliv, konstnärsdrömmar och kärleksletande.

”Men säg emot mig bara, gör det” är en av de manliga lärarnas (och tillika huvudpersonens älskare) stående replik. En träff­säker sammanfattning av hur hierarkier maskerar sig, hur makt­utövande lindas in med tomma ord. Hur det där med att vara ung student är bara alltför sårbart.

Helen, som också har en stapplande kärleksaffär med en kvinnlig kurskamrat, försöker navigera i det som är en komplicerad statusvärld (konsten) och det som för henne framstår som naturligt (den småskaliga landsortsmiljön). Sakta växer bilderna fram, av snön som faller över grått hav, av det bruna vinterlandskapet. Konturerna faller bort – berättelsens kramper förflyktigas.

Ulrika Stahre