ÅSIKT

Arbetaren går tillbaka till rötterna

Nye chefredaktören svarar på uppropet mot tidningen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Arbetarens chefredaktör Mattias Pettersson – och Aftonbladet 8 maj.
Arbetarens chefredaktör Mattias Pettersson – och Aftonbladet 8 maj.

I och med det förändringsarbete som inleddes i höstas går tidningen Arbetaren tillbaka till sina rötter, det som en gång skapade en unik tidning – granskande journalistik kring situationen på arbetsplatser. Arbetsplatser med kroppsarbetare eller mindre privilegierade tjänstemannayrken, undersköterskor, bussförare, diskare, lärare. Att vara en frihetlig pressröst innebär att ge vanliga människors vardag en röst, som på Moa Martinssons och Elise-Ottesen Jensens tid.

Det svensk vänsterpress saknar är inte utrymme för opinion. Åsiktsjournalistiken har en fortsatt viktig roll att spela även i Arbetaren, men det vi gör nu är att satsa mer resurser på den svårare och mer resurskrävande granskande journalistiken.

Som artikeln i vårt första majnummer som visar att det är betydligt svårare för en kvinna än för en man att få en skada erkänd som arbetsskada. Oavsett vilka faktorer man justerar efter får alltid kvinnor fler avslag. Eller att kravet på praktik för att få socialbidrag som finns på flera håll i landet är olagligt. Socialstyrelsen granskade kravet efter att flera kommunala chefer i Landskrona utnyttjat praktikanter privat, bland annat att för att flytta möbler, röja i trädgårdar och sy ett lapptäcke.

Det svensk vänsterpress har brist på är inte tidningar riktade till välutbildade akademiker. Att Arbetaren främst skildrar arbetares livsvillkor handlar inte om en ”djupt sekteristisk och proletärromantisk föreställning”, lika lite som att Lantbrukarnas riksförbunds tidning främst skildrar bönders livsvillkor beror på en ”odalbonderomantik”. I?stället beror det på att vi, liksom alla andra tidningar, strävar efter att skriva om de frågor som berör och intresserar vår målgrupp.

Arbetaren Tidnings AB ger även ut tidningen Arbetaren Zenit. Här återfinns de radikala kultursidor som Arbetaren tidigare haft. Här kan många känna igen sig i den Arbetaren som funnits långt efter Moa Martinssons och Elise-Ottesen Jensens dagar med vänsterpolitisk åsiktsjournalistik på sidorna radar och debatt. Här hittas även samma granskande nyhetsjournalistik som i Arbetaren kring vänsterpolitiska frågor om klassklyftor, feminism, miljöfrågor och globala orättvisor. Som avslöjandet i första majnumret att Nationaldemokraterna tänker använda sitt nyligen beviljade presstöd till att driva nationalistiska daghem.

Arbetaren har tidigare hållit en öppen gräns mellan åsikts- och nyhetsmaterial. Några av de som undertecknar uppropet bevakade klimattoppmötet i Köpenhamn för tidningen, samtidigt som de var aktiva i lobbyingen under toppmötet inom organisationen Klimataktion. I?dag har Arbetaren nya publicistiska principer om att sådan rapportering inte hör hemma på nyhetsplats.

Arbetaren har genom åren haft problem med lågt i tak på redaktionen. Det är svårt att undvika runt små idéburna arbetsplatser, att lojaliteter byggda på vänskap uppstår. Visst har duktiga skribenter anställts på Arbetaren genom åren, men rekryteringen har även styrts av vem som är kompis med vem. Det var ingen hemlighet när jag kandiderade att delar av kompisgänget som uppstått kring tidningen ville att en annan kandidat skulle bli vald och drev en motkampanj. Nu fortsätter kampanjen på Aftonbladets kultursida. Det finns flera bra åsiktsjournalister bland undertecknarna av uppropet mot Arbetaren som det är tråkigt att mista. Men var och en som läser den mer fackligt inriktade Arbetaren eller dess mer allmänpolitiska systertidning Arbetaren Zenit i dag ser att det även finns andra bra journalister, som rekryterats utanför det gamla kompisgänget.

Hur kan Göran Greider, som själv är chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten, påstå att även Arbetaren är hans tidning? Jag är vald av ägaren – syndikalisternas medlemmar. Dessa har beslutat att tidningen ska förändras. På en demokratisk kongress där varje ombud haft en röst, en journalist med bostadsrätt i Stockholms innerstad har inte haft mer att säga till om än en städare från Luleå.

SAC Syndikalisternas kongress antar alltid ett tidningsuttalande. Uttalandet är fackmedlemmarnas uppdrag till redaktionen under kommande kongressperiod. Några tidningsuttalanden har innehållit formuleringen en fri och oberoende pressröst. Kongressen 2009 skriver istället att ”SAC inser vikten av en tidning som står fri och oberoende från inkomster på marknadens villkor.”

Det har funnits missförhållanden på Arbetaren-redaktionen genom åren. Små arbetsplatser i idéella organisationer lider av väldigt speciella problem. Att förändra är en svår och smärtsam process. Men majoriteten av undertecknarna på listan har inte jobbat på Arbetaren sedan jag tillträdde och ingen journalistisk granskning redovisas i uppropet. I?stället väljer man att ensidigt tro på vänner, det lilla fåtal besvikna personer på uppropslistan som jobbat en kort tid med mig som huvudredaktör.

Som förtroendevald i syndikalisterna granskas jag av bolagsstyrelse, centralkommitte, kommande kongress, föreningsrevisor och bolagsrevisor. Som förtroendevald funktionär i facket möter jag den viktiga granskning från ägarna, medlemmarna, kring personalens situation egentligen alla chefer borde få. Jag välkomnar även att journalister granskar Arbetarens personalpolitik, precis som Arbetaren granskar andra företags.

Mattias Pettersson
Huvudredaktör Arbetaren Tidnings AB/chefredaktör Arbetaren