ÅSIKT

Rätten att sätta en felaktig rubrik

Chefredaktör Jan Helin om att Expressen frias för att ha kallat Guillou Sovjetagent

1 av 2
Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ord är inte så viktiga längre enligt god publicistisk sed i Sverige.

Det är okej att hänga ut en person som landsförrädare på förstasida och löpsedel, även om du inte kan visa stöd för anklagelsen inne i tidningen.

Det står klart efter gårdagens utslag i Pressens Opinionsnämnd (POn) där Expressen frias för att ha kallat Jan Guillou för Hemlig Sovjetagent på löpsedel och förstasida.

Det är ett anmärkningsvärt beslut. Förundrat har jag följt den heta debatten om Expressen, PO Yrsa Stenius och Jan Guillou från sidan.

Såvitt jag hittills förstått de etiska reglerna för press, radio och tv råder ingen tvekan om vad regel 1:3 betyder:

Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

Jag har tolkat den som att det betyder vad där står. Ord är viktiga. Expressen skrev på löpsedel och förstasidesrubrik att de nu kunde avslöja att Jan Guillou varit Hemlig Sovjetagent och hemlig KGB-agent.

Vad betydde det?

I min värld rådde ingen tvekan. Expressen menade sig ha avslöjat att Jan Guillou förrått Sverige genom att begå brottet spioneri. Sensationellt.

Jag gjorde samma tolkning av Expressens förstasida som Peter Wolodarski på Dagens Nyheter gjorde. Den 1 november skrev han om Expressens scoop:

”För bedömningen av detta spionbrott spelar Guillous allmänna politiska omdömeslöshet marginell betydelse.”

Spionbrott alltså. Vi var inte ensamma om att förstå Expressens avslöjande så. Barometern, Skånskan, Sundsvalls Tidning, Västerviks-Tidningen, Nya Wermlandstidningen, Gefle Dagblad, Folket och Norrköpings tidningar är några exempel på medier som alla kommenterade saken som spioneri.

Det är nu det rör ihop sig. Först läste jag Expressen. De gjorde utan tvekan ett relevant scoop. Guillous bästa vän Arne Lemberg hade angivit honom för Säpo. Han misstänkte att Guillou var KGB-agent. Detta dokument fick Jan Guillou att berätta för Expressen vad som förevarit för 40 år sedan. Hans dumdristiga kontakter med KGB skedde i avsikt att göra ett journalistiskt avslöjande.

Expressen ifrågasätter inte den versionen. Expressenreportern Micke Ölander ska senare till och med säga att Jan Guillous version är den mest sannolika förklaringen till vad han grävt fram.

Scoopet handlade alltså också enligt Expressen om en kontroversiell journalistisk arbetsmetod.

Så hur i hela världen blir Jan Guillou Hemlig Sovjetagent på förstasidan?

Det är bara Expressen som kan förklara det. Och deras förklaring är magnifik. För Pressombudsmannen vet Expressen att berätta följande:

En svensk hemlig Sovjetagent som jobbar åt KGB är inte alls detsamma som en spion. Tvärtom. En hemlig sovjetagent som jobbar åt spionorganisationen KGB i Sverige kan mycket väl vara en helt laglig agent. Och det var det som Expressen avslöjat att Guillou var. En helt laglig KGB-agent. Det var det man ägnat 48 sidor på två dagar åt och det var därför Expressens upplåtit plats till alla Guillous namnkunniga fiender för att i kör fördöma honom. En helt laglig agent som sannolikt försökte göra ett scoop.

Expressen vänder alltså ut och in på sig och sågar sönder sitt eget avslöjande av rädsla för att bli fällda av PO. De vågar inte längre stå för vad de hängt upp på över 12 000 försäljningsställen över hela Sverige.

En enkel koll i Svenska akademiens ordlista kapar Expressens argument med fotknölarna. Agent är liktydigt med spion i flera avseenden. Hemlig Sovjetagent är utan tvekan ett sådant avseende. Jan Guillou är alltså utpekad som spion och således landsförrädare. Ett oerhört brott.

Och för detta saknas täckning i Expressens artiklar. Alltså bör Expressen klandras enligt paragrafen 1:3 som säger att löpsedel och rubrik ska ha täckning i text.

PO Yrsa Stenius landar också i denna slutsats och anser därför att Expressen bör klandras.

Att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson nu vildsint och i affekt går ut och vevar mot Yrsa Stenius är begripligt. Hans stora scoop är draget i smutsen. Värre är att flera framträdande publicister sväljer Mattssons retorik om att Stenius försöker fälla Expressen på val av typsnitt, i stället för att avfärda vevandet som just reaktioner i affekt.

Så tjafsas det svenska pressetiska systemet sönder inifrån av redaktörer som borde värna det. Dagens Nyheter undsätter koncernkollegan Expressen och lägger hela sin tyngd bakom en misstroendeförklaring mot Yrsa Stenius. Denna vår reduceras pressetiken till en personfråga. Yrsa Stenius anses för dum för att vara Pressombudsman och ett enormt tryck läggs så mot Opinionsnämnden.

Och allt detta för rätten att sätta en felaktig rubrik.

Så kom då utslaget i går kväll.

Pressens opinionsnämnd skriver förvisso att Expressen rätteligen borde ha skrivit KGB-uppdrag i stället för hemlig Sovjetagent.

Men ord är inte så viktiga längre. Opinionsnämnden skriver att Expressens ordalydelse – ”Expressen avslöjar: Jan Guillou hemlig Sovjetagent. Tog emot pengar av KGB” – inte har någon helt klar innebörd. Det framgår inte av motiveringen vad som är oklart i den formuleringen. Sammantaget konstaterar nämnden att löpsedlarna och artiklarna möjligen har lett läsarens tankar till spioneriverksamhet.

Det är väl snarare uppenbart, men inte heller det anses viktigt eftersom Jan Guillou fick omfattande utrymme att komma till tals.

De pressetiska reglerna bör således formuleras om. Regel 1:3 bör lyda:

Löpsedel, rubrik och ingress ska ha täckning i texten – såvitt rubriken inte avser Jan Guillou.

Någon som längtar efter principen allas likhet inför…?