ÅSIKT

I bollen på lirarna

Anna Hellgren om möten med fotbollens kungar

Erik Niva tecknar porträtt av superstjärnor som Zlatan Ibrahimovic , Lionel Messi, Cristiano ­Ronaldo, Kaká och Didier Drogba.
Foto: ap
Erik Niva tecknar porträtt av superstjärnor som Zlatan Ibrahimovic , Lionel Messi, Cristiano ­Ronaldo, Kaká och Didier Drogba.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det har hänt en del sedan Erik Niva låtsades vara militant renlevnadsmänniska och försökte göra mediekritik av den förstaupplagan av rurala dokusåpan Farmen för snart nio år sedan.

Herrfotboll på elitnivå är numera en rakt igenom globaliserad produkt, som enligt hyperkapitalismens logik drivs framåt av riskkapital och billiga spelarinvesteringar i Syd – där så unga pojkar som åttaåringar knyts till klubbar med förhoppningar om att tjäna en hacka i det pyramidspel där storklubbarna i Europa utgör toppen.

De riktigt stora klubbarna är framgångsrika varumärken (Manchester United värderas till 13,8 miljarder kronor) och deras stjärnor och matcher är produkter som avsätts på en lika global marknad: Överallt i världen finns en teveapparat som visar europeisk toppfotboll.

När Real Madrid mötte Barcelona tidigare i vår förväntades en halv miljard människor följa matchen i direktsändning. Värdet av merchandise och teverättigheter för klubbar och företag som Adidas är än så länge och till synes oändligt.

Men vilka är de, halv- och helgudarna som dränks i stålar och förhoppningar om mirakel? Och vad krävs för att överleva i rampljuset som en modern gladiator?

För två år sedan publicerade Modernista dryga 500 sidor fotbollsreportage av Erik Niva, tidigare publicerade i Aftonbladet, med titeln Den nya världsfotbollen. Nu kommer uppföljaren, en minst lika tjock lunta med personporträtt och intervjuer med några av den moderna fotbollens förgrundsgestalter. Mytomspunna ikoner som Éric Cantona och egensinniga tjurskallen Bernd Schuster samsas med berättelser om nutida spelare som Steven Gerrard och Emmanuel Adebayor – samtliga texter publicerade i Sportbladet eller nu nedlagda Sportmagasinet.

Det är mastig läsning, vars ursprung både är dess förbannelse och smala lycka. Niva skriver rappt, närvarande och med skarp blick för global och social orättvisa, men ställda efter varandra blir kvällstidningsprosan i texterna lätt uttröttande.

Å andra sidan hade han knappast fått komma så många berömdheter så nära utan en tidning som Aftonbladet i ryggen, och ingenting säger att läsaren måste sätta i sig hela boken på en och samma gång. För trots att det i lejonparten av texterna är svårt medieluttrade och medie­tränade stjärnor som intervjuas eller skildras växer en större berättelse fram mellan raderna. Den om hur ohyggligt svårt det är att överhuvudtaget lyckas bli professionell fotbollspelare, hur mycket svårare det är att fortsätta vara det år ut och år in och hur allt kan förändras på ett ögonblick – av en vridning av ett knä, en sen tackling, en lynnig tränare.

Tack vare att Erik Niva är den patosfyllde skribent han är går det heller inte att missa hur jävla orättvist fördelade resurserna är i världen vi lever i.

Med det sagt hade samlingen mått bra av en hårdare gallring. Särskilt de äldre texterna – boken tar avstamp i 2004, vilket av en ”slump” också var sista gången en journalist på Aftonbladet fick prata med bojkottande Zlatan Ibrahimovic – drar ner helhetsintrycket.

Å andra sidan: att förlaget inte kan motstå möjligheten att publicera en text om superstjärnan och lösnummersäljande fenomenet Ibrahimovic säger något om vår tid, det också.

Anna Hellgren

Erik Niva är medarbetare på Aftonbladet, därför bad vi Anna Hellgren, ledarskribent på Dagens Arena och redaktör på tidskriften Bang, att recensera hans bok.

FAKTA

SAKPROSA

Livet längs linjen

Erik Niva

Modernista