ÅSIKT

Roligast i kommun

Hur uppstod alla skämten om kommunalarbetare? Carsten Palmaer har svaret

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vad får man om man korsar en taliban med en kommunalarbetare?

Just det. En mördarsnigel.

Att en kommunalarbetarmössa är en mössa utan svettrem fick jag höra redan som sjuttonårig trädgårdselev i Vanadislunden. Av en kommunalarbetare naturligtvis.

Vitsens kommunalarbetare är, till skillnad från verklighetens, alltid en man. Det finns ingen anekdotflora om slöa undersköterskor eller om städerskor som vilar på sina golvmoppar.

Även om Electrolux Hans Werthén sa att varje svensk industriarbetare bär två offentliganställda kärringar på ryggen och Metalls Leif ”Blomman” Blomberg tyckte att det låg mycket i det Hans Werthén sa.

Hur uppstod kommunalarbetarvitsen?

I skämttidningar och sketchhäften från 1900-talets första hälft förekommer inga kommunalarbetare. Där är det arbetarna i gemen som är lata och ovilliga.

Kanske sorteras kommunalarbetaren ut från sina kollegor i Metall och Byggnads någon gång på trettiotalet. Det är samtidigt som Sigurd Wallén spelar stataren som blir statsråd i Karl Fredrik regerar och arbetaren får ersätta bonden som trygg och trög grundpelare i föreställningen om folkhemmet.

Flera av de våldsammaste arbetskonflikterna på den tiden ägde rum på det kommunala området. Arbetsledarna var pensionerade officerare som hunsade sina underlydande som om de varit stamanställda. Ofta fick de anställda skriftligen lova att inte organisera sig fackligt eller vägra delta i strejkbryteri. Och borgerligt tänkande förklarar gärna motstånd med lättja (som när dagens tidningar ska tala om vad grekerna bråkar för).

Den tidens kommunalarbetare hade inte sina rötter i de gamla hantverksyrkena, de var varken snickare eller smeder, snarare urbaniserade bonddrängar. Sedda över axeln av både överordnade och klassbröder.

Lägg därtill den djupt rotade föreställningen att skattefinansierad verksamhet alltid är mindre effektiv än privat och att den som går på timlön gör sämre ifrån sig än den som arbetar på ackord eller beting.

Så där står han fortfarande, vitsens kommunalarbetare, lojt lutad mot sin spade, med kepsen nerdragen i pannan och en fimp i mungipan. Är han bara en illvillig karikatyr?

I Hold your hour and have another berättar Brendan Behan om sin kompis Jack i Dublin som fått ett påhugg med att gräva en grop på Circular Road vid hörnet av Dorset Street.

Klockan halv elva tittar förmannen på klockan och gör ett tecken varpå hela arbetsstyrkan ställer upp sig på rad och klämmer i med ”Happy Birthday to You”. Jack frågar diskret närmaste man om basen har födelsedag.

– Nej, säger kompisen, det är gropen som fyller två år i dag.

Det finns ett självförsvar i självironin. Är vi till för arbetet eller arbetet till för oss?

FAKTA

Kommunal-

arbetarvitsar

från Nordiska museets folkminnessamlingar

Kommunalarbetare Persson är mera förtjust i att stå och snacka än i att jobba. Till slut frågar basen om han aldrig funderat på att bli präst i stället.

– Tycker du att jag pratar så bra?

– Nej, men du tar så lite på skoveln!

Varför skäller alla på kommunalarbetarna, de har ju inte gjort någonting!

– Hörrudu kusken, har du plats för mera sopor?

– Visst, hoppa upp bara!

Blir du aldrig trött på att göra ingenting?

– Jo, men då vilar jag mig.

– Idag har jag hittat på någonting som kommer att spara flera hundra tusen åt kommunen!

– Herregud, du har väl inte sagt upp dig?

Vad skriker du för!

– Jag har fått en spik i foten!

– Ja men dra ut den då!

– Är du inte klok, det är ju lunchrast!

Carsten Palmaer