ÅSIKT

”Båda behövs”

Anders Johansson läser om när männen stannar hemma

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KLASSIKER Affischen som Försäkringskassan använde i sin kampanj ”Barnledig Pappa” – med före detta tyngdlyftaren Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren.
Foto: REIJO RÖSTER
KLASSIKER Affischen som Försäkringskassan använde i sin kampanj ”Barnledig Pappa” – med före detta tyngdlyftaren Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren.

När en vän som jobbade natt med oregelbundet schema försökte få ut sin föräldraledighet uppstod problem: så konstiga arbetstider hade handläggaren på Försäkringskassan aldrig hört talas om; att beräkna föräldrapenning på de grunderna gick inte. ”Men jag kan väl inte vara den ende som jobbar konstiga tider” försökte min vän. ”Alla brandmän till exempel…” Handläggaren suckade: ”Ja, men brandmän tar ju inte ut någon föräldraledighet!”

Händelsen skär rätt in i Roger Klinths och Thomas Johanssons bok Nya svenska fäder, ett försök att ställa de politiska visionerna mot den levda verkligheten. Första halvan är en genomgång av svensk jämställdhetsdebatt och Försäkringskassans kampanjer för att få pappor att ta ut mer föräldraledighet sedan möjligheten infördes 1974. Andra halvan är en sammanfattning av intervjuerna med 20 män som varit hemma med sina barn – tyvärr är den lite för kort för att intervjupersonerna ska hinna träda fram som något annat än exempel på en viss kategori eller typ.

Så hur har de politiska visionerna förändrats? Och hur stämmer de överens med verkligheten? Ja, det beror på hur man ser det. En intressant förändring är att det särartstänkande som låg bakom kampanjerna till sist verkar ha övergivits. Så sent som 2002 kunde det, i en uppmaning riktad till nyblivna föräldrar, heta att ”Ni behövs båda två – för att ni är olika.” Ett år senare användes samma text, men slutet var kortare: ”ni behövs båda två!”. Men även om kampanjerna successivt har utmanat en traditionell genusordning menar Klinth och Johansson att de också har bidragit till att skapa nya barriärer, bland annat genom att inriktas mindre på föräldraansvar än på vad männen kunde ”få ut” av sin pappaledighet. ”Efter ett halvår hemma med sonen är jag en bättre ledare för dotterbolaget” som det bisarrt nog hette i en kampanj från fackförbundet HTF så sent som på 2000-talet.

36 år efter att svenska män fick rätt till betald föräldraledighet tar de ut 20 procent av familjens föräldraledighet. Knappast någon braksuccé, men i ett internationellt perspektiv är det en väldigt hög siffra. Att andelen inte är högre skulle kunna bero på att det tar tid att ändra den sortens beteendemönster. Intressant nog talar Klinths och Johanssons intervjumaterial snarast mot en sådan optimism: det är nämligen inte de yngsta fäderna som väljer att vara hemma med barnen, snarare de äldsta. Valet verkar bero på personlig mognad snarare än vilken generation man tillhör, menar författarna.

Samtidigt är det tveksamt om deras statistiska underlag är tillräckligt stort för en sådan slutsats, och dessutom undrar jag om man inte bör tänka i längre cykler. Även om det fortfarande finns ett motstånd mot pappors föräldraledighet – mindre på individnivå än i övergripande strukturer, regelverk och värderingar – är det svårt att tänka sig att de pojkar som växer upp med föräldralediga pappor i dag en gång ska välja bort sina barn. Sedan är frågan om de kommer att vara pappalediga för sina barns skull eller, med HTF:s synsätt, för karriärens.

FAKTA

SAKPROSA

» Nya svenska fäder

Roger Klinth & Thomas Johansson

Boréa

Anders Johansson