ÅSIKT

Rått och rakt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Freja (Hanna Kulle) och Vävare Botten (Per Sörberg).
Foto: CARL JACOB JACOBSSON
Freja (Hanna Kulle) och Vävare Botten (Per Sörberg).

Några rejäla stamp med foten och så hej! Nu blir det berättarteater! Västanå teater utanför Sunne har utarbetat en alldeles egen version av folkloristisk berättarteater med ensemblespel i stiliserade rörelsemönster till trummor och flöjt. Och allt de sätter upp silas genom samma uttryck – det gäller att man gillar själva grundförutsättningen. Och så gäller det förstås att den dramatiska texten låter låna sig till ett virvlande ensemblespel där musiken och kostymen spelar lika stor roll som skådespeleriet och där suggestionen är allt.

Shakespeares En midsommarnattsdröm – den drömska, romantiska komedin om allt magiskt som kan ske en midsommarnatt – är på många sätt perfekt. Här finns redan både mystiken och gycklet – och tanken om diktaren i gränslandet mellan verklighet och något annat. När man dessutom valt att förlägga handlingen till ett nordiskt tusental, i brytpunkten mellan asatro och kristendom, har man en skatt av nordisk mytologi att ösa ur. Och man gör det med omsorg: finner de nordiska alferna och Frej och Freja som det trätande älvkungaparet, men väljer bort de bombastiska klichéerna. Men den nyskrivna prolog som ska förklara hela religionskriget blir onödigt tung och övertydlig – det hade gått att bara byta Oberon mot Frej utan att krångla in sig.

Med den nordiska sagosäcken att ösa ur blir En midsommarnattsdröm betydligt robustare och köttigare än den brukar vara, med en rå och rak kåthet och en magi som hämtar kraft från marken. Jag gillar det, liksom jag gillar att man gjort Puck till en sexuellt frustrerad gammal pugga som gnuggar sig mot Frej, sin herre, så fort han kommer åt. Och när teatersällskapet, de klantiga hantverkarna som försöker sätta upp en pjäs till kungens ära, dyker upp i form av klassiska clowner lyckas man bryta sönder hela berättarsuggestionen och en liten stund göra postdramatisk fars innan man återvänder till kärleken, gudarna och förvecklingarna i den magiska sommarnatten.

Det haltar här och var i skådespeleriet, ibland stampas det lite slentrianmässigt i folkloregolvet – men ändå spretar det denna gång på ett dynamiskt sätt. Det lustiga är att jag går ut från Västanås En midsommarnattsdröm utan att ha ägnat mer än en flyktig tanke åt de två kärlekspar som faktiskt utgör dramats centrum – ja, utan att ha berörts av någon av pjäsens rollfigurer – men ändå med känslan av att ha varit med om något berörande. Styrkan ligger i helheten.

FAKTA

TEATER

» En midsommarnattsdröm

av Shakespeare

Övers: Göran O Eriksson

Regi: Leif Stinnerbom

Scenografi: Bo Jonzon

I rollerna: Jakob Hultcrantz Hansson, Hanna Kulle, Rune Temte, Åsa Widéen, Andreas Nilsson, m fl

Scen: Västanå Teater

Speltid: 3 tim 15 min

Jenny Aschenbrenner