ÅSIKT

Friheten privatiserad

Stina Oscarsson läser Bengt Göransson och tycker världen inte blir sig lik igen

KAN SIN POLITIK. Bengt Göransson har tidigare varit socialdemokratisk skol- och kulturminster (1982–89), samt utbildningsminister (1989–91).
Foto: CATO LEIN
KAN SIN POLITIK. Bengt Göransson har tidigare varit socialdemokratisk skol- och kulturminster (1982–89), samt utbildningsminister (1989–91).
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Frihet jämlikhet och broderskap är centrala begrepp i Bengt Göranssons Tankar om politik. Han berättar hur han som ung genom dessa erövrade en stor del av den värdegrund på vilken han ännu står. Den värdegrund som gett honom de skarpa glasögon han behövt för att skriva denna bok. För detta är en iakttagelse om orden – hur dessa och andra bytts ut mot synonymer eller med tiden givits ett nytt innehåll. Det handlar om en förändring som kommit med de nyliberala strömningarna de senaste decennierna och som det i dag inte finns några starka motkrafter mot eftersom politiken abdikerat från sitt uppdrag att bedriva politik.

Det kan tyckas som bakvända världen att det i årets valrörelse är moderaterna som talar om rättvisa och socialdemokraterna om frihet men Göransson beskriver hur dessa förskjutningar kunnat uppstå. Att det är i definitionerna av orden som de ideologiska skiljelinjerna ligger. Och så långt hinner sällan dagens politiker.

I den nyliberala tolkningen är frihet detsamma som valfrihet och det är främst så ordet används i dag. Men, som han skriver: ”Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du väljer för dig och om du väljer fel är det din ensak. Friheten däremot är oändlig och har bara en enda men mycket viktig begränsning: man får inte hindra andra att röra sig på samma fält som jag. Friheten kommer därför i motsättning till valfriheten att socialisera ... och blir inte möjlig i ojämlika samhällen .... att lära sig förlora – så kan man formulera frihetens yttersta villkor.”

Och i just detta ”att lära sig förlora” ligger den ideologiska skillnaden. För i dagens samhälle ska alla bli vinnare. Men Göransson visar gång efter annan att ordet frihet inte kan stå ensamt. Att frihet inte enbart är en rättighet utan också en skyldighet förenad med ett ansvar för något större än jag själv. Men denna definition passar inte in i den nyliberala tanken om individens frihet – individualismen som egoismen i dag bytt namn till.

Ordet rättvisa får sig också en omgång. När socialdemokraterna för ett tjugotal år sedan ersatte ordet solidaritet med rättvisa var det för att undvika ett främmande ord. Men problemet är att det inte betyder samma sak. Rättvisan är ofta mekanisk medan solidariteten eller rättfärdigheten som Palme talade om kräver att den som behöver mer också ska få mer.

Alla de förskjutningar Göransson skriver om är långsamma processer och därför särskilt farliga. Eftersom vi anpassar oss. Till att vara kunder och skattebetalare istället för medborgare. Till en tro att valfriheten är lika för alla och att politiken måste vara underordnad marknaden. Allt detta håller på att bli givna sanningar som för var dag cementeras allt hårdare.

Därför är det särskilt viktigt enligt Göransson att konsten ges möjlighet att stå fri och att kulturpolitiken borde arbeta för att ”stimulera en utveckling av tankar och idéer utan att dessa inordnas i ett ekonomiskt perspektiv”. Men, menar han, i dag är både yttrandefriheten och den konstnärliga friheten hotad. Redan i regeringsförklaringen 1991 byttes ordet yttrandefrihet ut mot etableringsfrihet. Och när ekonomin blir överordnad blir vårt språk fattigare och vår möjlighet att värdesätta det omätbara försvinner. Det omätbara ersätts då med mätbara parametrar som passar in i den rådande ordningen. Därför har konstens värde i dag reducerats till att vara en tillväxtfaktor eller bra för hälsan. Detta leder sedan till en, som han kallar det ”beställar-utförar-filosofi” som kraftigt inskränker den konstnärliga friheten.

Vad Göransson steg för steg visar är hur samhället håller på att förvandlas till en affärsrörelse. Men: ”ett samhälle är ingen affärsrörelse och låter sig inte definieras så utan svåra skadeverkningar”.

Vad ska vi då göra? Var och hur ska tankarna om ett annat samhälle kunna växa och få genomslag? Jag måste erkänna att här är jag ännu lite frågande inför vad Göransson vill och vem boken riktar sig till. På bokens framsida står: ”Jag kan säga och skriva vad jag vill eftersom ingen behöver bry sig om det.” Det är förvisso sant. Men varför skriver han då? Det är som om en inre tillit genomsyrar hela texten. Kanske en visdom som kommer med åldern. Han verkar i alla fall så djupt rotad i tron att klokheten alltid kommer att segra över dumheten att han menar att de nyliberala strömningarna kommer att dö ut av sig själv. Här är jag inte lika säker. Och för att citera Amoz Oz: ”För att besegra en idé måste man erbjuda en bättre idé, en mer attraktiv och acceptabel sådan.” Den tror jag det är bråttom att formulera.

Bengt Göransson är en skarp iakttagare, en pedagogisk och dessutom rolig skribent som förtjänar att bli tagen på allvar. Du kommer aldrig mer kunna höra ordet friskola utan att tänka; privatskola, aktiebolag eller upphävd offentlighetsprincip. Världen blir sig inte riktigt lik igen.

FAKTA

SAKPROSA

» Tankar om politik

Bengt Göransson

Ersatz

Stina Oscarson
Konstnärlig ledare Orionteatern