ÅSIKT

Shakespeare gör sig bra på mentalsjukhus

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Shakespeare fortsätter sitt häradståg över sommarteater-Sverige, han spelas i varannan buske just nu. Så mycket roligare då när någon tänkt något eget. I Vadstena, där man varje sommar spelar Shakespeare, har man i år tagit sig an den krångliga, motsägelsefulla Troilus och Kressida, som fick luft under vingarna först när den lyftes fram som antikrigsdrama under 1900-talets senare hälft.

Regissören Andreas Lindal har bråkat en del med texten och stängt in den bakom ståltråd, i ett mentalsjukhus. Där, bland dårarna, utspelar sig den tragiska historien som hämtat stoff ur Iliaden – den trojanske prinsen Troilus förälskar sig i Kressida men får se henne utväxlas till grekerna och sedan svika honom i fiendens läger. Men framför allt berättar Shakespeares drama om krigets vansinne, om människors småttighet mitt

i alla storslagna hjältemyter och, som så ofta hos Shakespeare, om hur narrar och hjältar lätt byter plats.

Det verkar helt klockrent som idé – ändå skaver det en hel del i skarven mellan fiktionslagren till en början. Jag får skela

ordentligt för att få ihop de båda bilderna – den av de sinnessjuka som hasar sig fram över institutionsgolven och den av hjältar och offer på slagfältet utanför Troja. Men så lossnar det. Ensemblen lyckas skapa illusionen av krig, drama och tragedi för att sedan stukad rada upp sig med hjälmarna på sniskan och krigsmålning

i ansiktet för utdelning av kvällens medic­iner. Och då blir det en riktigt fin bild av kriget som livsfarlig vuxenlek och de

ansvariga som lallande dårar, som blir farliga när de blir tillräckligt många och när man låter dem hållas tillräckligt länge.

Det är en samling fina dårar också: Nils Dernevik i rollen som Ajax är alldeles spastisk av sårbart raseri, som Kalle Anka i en tidig Disneyfilm, Susanne Gunnersens Agamemnon proppmätt och maktfullkomlig som en ettåring och Pontus Plænges Odysseus nervös och intrigerande i kulisserna. Och mitt bland alla skruvade typer en arg och passionerad Kressida (Marall Nasiri) som en av de få verkliga människorna i dramat.

Dubbelrollerna som dårar och hjältar verkar ha frigjort skådespelarna från duktighetsoket, att kvinnor spelar män utan överdrivna könsstereotyper bidrar det med. Och i föreställningens korta, andra akt blir leken alltmer otäck. Barnen har försetts med vapen för att riktigt understryka hur sårbar och dum och grym den lilla människan är. Det blir ganska berörande mitt i den galna karnevalsleken. Sedan slutar det snopet och lite konstigt – men det är ju faktiskt även Shakespeares fel.

FAKTA

TEATER

Troilos och Kressida

av Shakespeare

Övers: Britt G Hallqvist

Regi: Andreas Lindal

I rollerma: David Arnesen, Eva Azcárate, Sten Elfström, Oscar Skagerberg,

Pierre Wetter, m fl

Scen: Shakespeare på Gräsgården,

Vadstena

Speltid: 2 tim 30 min

Jenny Aschenbrenner