ÅSIKT

Varför inte bara enkelt?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den hette Vedlårn. Någon ved hade inte funnits där sedan Norrköpings gasverk börjat sina leveranser till huset 20 eller 30 år tidigare, men skrubben doftade fortfarande träfriskt. Det var nog det som fick mig att bestämma mig, och så det att det var nära till köket, bara att öppna dörren. Man kunde beställa hem en sötlimpsskiva med kaviar.

Så jag flyttade in. Stort var det inte, inte ens en kvadratmeter, och att inreda blev en utmaning. Jag valde det enkla, funktionella: en dyna på golvet, en kudde, filten med kaniner på. Det varmt ombonade intrycket fulländades med en trave böcker och en ficklampa.

I dag kan det förstås tyckas påvert som möblemang, men vad behöver egentligen en människa?

Inte mer än hon kan ta med sig upp i en björk.

Vid ungefär samma tid hade jag turen att komma över ett sommarställe. Just i ett träd, faktiskt. I mitt fall en Kvarseboalm som blivit ihålig av ett blixtnedslag, som i vilken Pippibok som helst. Där bedrev jag under några år lanthandel, sjukhus, kafé och sjöröveri.

Åren gick och mina bostäders yta ökades så sakteliga. Kulmen nåddes med en vacker, grönmålad gammal trävilla i fyra våningar.

Sedan dess har kvadratmeterna successivt decimerats till just nu 59. Jag kan med lätthet tänka mig att ytterligare komprimera mitt livsrum fram till dess att jag når min slutliga boning: en låda av ungefär samma volym som Vedlårn jag flyttade in i som fyraåring.

För vad mer behöver egentligen en människa?

FAKTA

Min första bostad

Maud Svensson