Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Statslös

Jenny Tunedal har träffat utvisningshotade poeten och journalisten Ghayath Almadhoun

Ghayath Almadhoun är palestinsk poet och författare född 1979. Bosatt i Sverige sedan 2008. I september kommer hans första bok på svenska, Asylansökan (Ersatz).   Ghayath Almadhoun är palestinsk poet och författare född 1979. Bosatt i Sverige sedan 2008. I september kommer hans första bok på svenska, Asylansökan (Ersatz). Foto: CATO LEIN

Ett av de huvudsakliga syftena med tortyr och andra former av omänsklig behandling i fall som rapporterats till Amnesty international är att extrahera information eller bekännelser från de fängslade om deras politiska aktiviteter, skriver Amnesty i sin senaste rapport om Syrien, som kom i våras.

I Syrien råder sedan 1963 undantagslagar. Lagar som ger myndigheterna rätt att arrestera människor, övervaka deras korrespondens och rörelser, censurera och konfiskera alla former av yttranden – mediala och andra – begränsa människors frihet att resa och att mötas. Människorättsaktivister (framför allt kurder), advokater, reformister, demokratiförespråkare och oberoende intellektuella som författare, journalister och bloggare förföljs, förhörs och fängslas. Ofta anklagas de för olika former av ”brott mot den allmänna säkerheten”, ”brott som hotar allmänhetens tillit och konstituerar ett generellt hot” eller eventuellt för ”att sprida falska nyheter” eller ”förolämpa republikens president”.

Jag var en av flera svenska poeter som besökte Damaskus hösten 2008. Ett av mina starkaste minnen från resan är de syriska författarnas fråga till oss svenskar: ”Vad gör ni med er frihet?”

Poeten och journalisten Ghayath Almadhoun kom till Stockholm från Damaskus för snart två år sedan och sökte asyl som statslös författare. Han är palestinier, tillhörande en minoritet av de palestinska flyktingarna i Syrien vars familjer anlände från Jordanien 1970. Denna grupp har till skillnad från den stora gruppen så kallade syrienpalestinier aldrig fått några medborgerliga rättigheter. De får inte äga hus eller mark, resa eller driva företag. De har inga giltiga pass, inget medborgarskap någonstans.

Almadhoun visste vad han ville göra med friheten. Under sin första tid i Sverige började han – i tron att han var skyddad här – arbeta med en serie texter som skulle utgå från samtal med syriska regimkritiska författare. I det första berättar poeten Faraj Bayrakdar, numera bosatt i Stockholm, om sina erfarenheter från fjorton år i syriskt fängelse. Artikeln publicerades på kultursidan i den libanesiska dagstidningen An-Nahar.

Sedan kom Migrationsverkets avslag, präglat av den blandning av okunskap och misstro som i dag karaktäriserar svensk flyktingpolitik. Migrationsverket är inte övertygade om att Ghayath Almadhoun är den han är, eller att hoten mot honom i Syrien är verkliga. (I så fall hade han, enligt deras märkliga logik, lämnat sitt hem tidigare.) Man har heller inte förstått vilken grupp palestinska flyktingar han tillhör. Och än mindre vad det innebär att vara en poet och journalist utan land, bosatt i en diktatur som förföljer och fängslar skribenter som de uppfattar som oppositionella.

I sommar väntar Ghayath Almadhoun, samtidigt som sju av hans vänner sitter fängslade i Syrien, på att Migrationsdomstolen ska ta upp hans överklagan. Och på sin första bok på svenska – översättningsvolymen med arbetstiteln ” Asylansökan” utkommer på Ersatz förlag i höst. Den innehåller dikter ur hans andra bok, samt texter om bland annat Palestina och Syrien, skrivna sedan han kom hit.

Han har fortfarande inte fått något definitivt besked om huruvida den advokat han själv vill ha – och med hjälp av svenska PEN betalar för – får föra hans talan. Processen kring advokatbytet, som inte godkänts av Migrationsverkets handläggare trots att alla formella kriterier uppfyllts, har varit grotesk. Den vittnar om ett system där den asylsökande är mer eller mindre rättslös. En handläggares godtycke väger tyngre än alla lagar.

Migrationsverket vill inte ta hänsyn till artikeln i An-Nahar eller de framträdanden Ghayath Almadhoun gjort tillsammans med Faraj Bayrakdar vid manifestationer för yttrandefrihet i Stockholm – eftersom detta inte ingick i de ursprungliga asylskälen. Men till och med en svensk myndighet torde inse att det är saker som gör det ännu svårare för honom att återvända till Syrien.

Det är som om de vill säga att han får skylla sig själv. Att han tog friheten i bruk innan den tillkom honom. Som om den var deras – eller vår – att ge bort eller behålla för oss själva. Är det vad vi gör med friheten – dyrkar den, hyllar den och äger den? Som ett ting: en medalj vi kan tilldela exempelvis en syrisk poet (eller en eritreansk journalist), men först efter att hoten realiserats i form av ett fängelsestraff.

”Någonstans i världen förs någon annan till förhör i mitt ställe”, skrev Birgitta Trotzig på sjuttiotalet, efter militärkuppen i Chile. Hon fortsatte: ”Min förnekade livskamrat, den glömda förnekade världen, verkligheten: min skugga. Hans plåga därnere i den blodiga världen-på-andra-sidan är ju också skuggan mina handlingar, och icke-handlingar, fäller.”

Jag kom aldrig på något bra svar på hur vi använder vår frihet. I sommar känns det som om den fäller mycket långa skuggor: hur vi bevakar den, med vår skitiga migrationspolitik och allas vårt accepterande, hur vi låter migrationsverket utföra det smutsiga jobbet åt oss andra, på vår regerings uppdrag. För vår skull, i vårt namn. Någonstans förs någon annan i fängelse på grund av oss.


fotnot: Läs Faraj Bayrakdars bok: Språkets och tystnadens otaliga svek (översättning Rawia Morra, Starfalk förlag)
Jenny Tunedal


VI

Vi som sprids omkring som splitter, som regnar omkring som slamsor, vi ber så hemskt mycket om ursäkt

inför denna civiliserade värld, enskilt, individ för individ, män, kvinnor, barn, för att vi helt oavsiktligt

dykt upp i era trygga hem utan tillstånd. Vi ber om ursäkt för de avtryck som våra inälvor lämnat i era


snövita minnen och för att vi gjort repor på bilden av den perfekta och naturliga människan i era ögon.


Skamlöst har vi hoppat rakt in i nyhetssändningarna och dykt upp på internet- och tidningssidorna,


nakna så när som på vårt blod och våra förkolnade lik. Vi ber alla som inte vågat titta direkt på våra


sår för att inte drabbas av illamående om ursäkt, alla som inte kunnat avsluta sin kvällsmat efter att ha

överraskats av vår nyskördade bild på teve; vi ber om förlåtelse för det lidande som vi orsakat alla er

som har sett oss på detta sätt, osminkade rester och stycken



som inte sytts ihop eller plockats upp innan

vi visade oss på skärmen. Vi ber även de israeliska soldaterna om ursäkt, de som hade det besvärliga

uppdraget att trycka på avtryckarna i sina flygplan och tanks för att spränga oss i bitar. Förlåt oss för

den otäcka bild som vi blev efter att ni siktat rakt på våra mjuka huvuden och förlåt oss för alla timmar

som ni nu måste tillbringa på psykiatriska kliniker för att åter bli de människor ni var innan ni förvandlade

oss till vidriga kroppsdelar som förföljer er när ni ska sova. Ja, vi är de saker som sågs på skärmen och

i pressen, och om ni anstränger er hårt för att samla ihop resterna som i ett pussel kommer ni att få en

klar bild av oss, så klar att ni aldrig kommer att kunna göra någonting mer.



Ghayath Almadhoun,

översättning: Tetz Rooke.

Publicerad i Marie Silkebergs verk Ödeläggelse (Autor förlag)

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet