ÅSIKT

Situation Skndl

Afghaner får inte sälja tidningen – "stämmer inte med grundidén"

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Situation Sthlm fyller femton år – och firar det med ett blandband.

Roines dagbok, dikter och krönikor, Peter Fröberg Idlings intervju med kungen, Ulf Stolts samtal med Amanda Ooms och Stefan Sundströms återkomst till den nedlagda barnbyn Skå lyser alla med oförminskad kraft, liksom Sara MacKeys och Louise Cederlös fotografier.

Jubileumsnumret bekräftar att tidningen, som säljs av hemlösa, är landets kanske finaste kulturtidskrift som orkar ställa intressanta frågor till sönderpratade personer, orkar ta tag i osynliga men viktiga kulturfrågor. Som när Stockholms stad beställer nya bänkar. Kravet är att de helst inte ska gå att sova på. Och arkitekter och formgivare fogar sig.

Jag läser och njuter och småmyser – och det börjar långsamt sippra in att tidskriften naturligtvis görs för sina läsare. Hemlösa må sälja tidningen och försörja sig på det, men texterna och bilderna riktar sig till mig som i min medelklasstillvaro vill införliva bra kulturbevakning och samtidigt känna att jag delar med mig av mitt överflöd.

Men när jagkommer till Jan Lindströms och Sara MacKeys reportage ”En dag i försäljarnas fik” sätter jag myset i halsen. Chefen för tidningens sociala verksamhet tänker högt kring vilka som får och inte får sälja tidningen. Hon berättar hur hon säger nej till en afghansk flyktingfamilj. Att de skulle sälja tidskriften ”stämmer ändå inte med grundidén om Situation Sthlm”. Sedan pratar chefen om att ”det finns ett helt departement” för att lösa flyktingproblem.

Hon avslutar med att säga: ”Nu löste det sig på något vis med det faktum att de inte kunde svenska. Man måste kunna svenska för att kunna kommunicera med oss och kunderna”.

För vem löste det sig?

För verksamhetschefen. Hon hittade ett bra argument och kunde avfärda de afghanska flyktingarna. Löste det sig för afghanerna? Vem vet.

Insikten flammar upp i mig med kallt och obehagligt ljus. Jag bläddrar bakåt och ser hur vitt det här jubileumsnumret av Situation Sthlm är. Adam Tensta flimrar förbi. En och annan svartskalle i en biroll.

Men i övrigt är det vitt. Svenskt. Kommunicerande med mig som kund.

Är då grundidén med Situation Sthlm att på ett uträknat, medvetet sätt vädja till den urbana medelklassens välgörenhetsinstinkter? Jag tror att verksamhetschefen har helt rätt i sin ganska cyniska bedömning av köparnas välvilja – och det är inte hennes uppgift att bekämpa vardagsrasismen. Men just hemlösa brukar användas som ett slagträ av främlingsfientliga debattörer när dessa vill diskutera samhällets kostnader för invandringen.

Ta tag i frågan, Situation Sthlm!

FAKTA

Tidskrift

» Situation Sthlm

Nummer 156

Inga-Lina Lindqvist