ÅSIKT

Verklighetens KD

Ann Charlott Altstadt om partiets livslögn – de har själva blivit kulturradikaler

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I Almedalen 2009 gjorde Göran Hägglund anspråk på en paroll som dittills tillhört Ny Demokrati – ”verklighetens folk”. En utsatt grupp bestående av nästan alla svenskar satta under attack av kultureliten/kulturradikalerna

KD har nu varumärkesskyddat frasen, plus ordet ”vardagsliv”. ”Ett medmänskligare/ ett mänskligare samhälle” utreds just nu av Patent & Registreringsverket. Vem som helst får fortfarande använda orden. Det är endast varumärket i förhållande till vissa specificerade varor och tjänster som kan varumärkesskyddas, och enligt Christopher Büller, jurist på PRV, gäller det i KD:s fall bland annat uppblåsbara reklamföremål och olika annons- och reklamtjänster.Vad säger det om partiets varumärke att man tycks förvänta sig att verklighetens folk ska betala för ballonger som det står verklighetens folk på?

Nej, det handlar förstås inte om att KD har upptäckt en ny kommersiell marknad utan om ett rop i öknen efter väljarstöd, antagligen i de politiska reklamfilmer som kommer bli en del av höstens valrörelse. På hemsidan finns en beskrivning av de människor i vars namn partiet vill tala: ”Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel. Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på Så ska det låta på TV”. Partiet har också identifierat hotet mot dem: ”Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil.”

Kampen mot den så kallade kulturradikalismen/ kultureliten som Göran Hägglund initierade förra sommaren har spelat en central roll i partiets historia. Ja, det var därför partiets bildades 1964. Men det mest skamlösa med KD:s populism är inte världsnyheten att den svenska vänstern vill lagstifta bort arbete, semester, familj och underhållnings-tv, utan att partiet bluffar om att de fört samma kamp sedan de bildades 1964. För trots käpphästen att partiet står för eviga och oföränderliga värderingar har KD sålt sin själ så många gånger att de enligt sina egna definitioner från 1964 faktiskt numera är kulturradikaler.

I Poletik (1990), skriver den förre partiledaren Alf Svensson att staten anpassar sina lagar efter ”rådande praxis”, vilket är förkastligt: ”Värderingar får inte beslutas si eller så beroende på regeringsmajoriteter”. I verkligheten kryssade hans parti opportunistiskt från krav på strikta regleringar av marknaden via femårsplaner i början av 80-talet till dagens nyliberala utförsäljningspolitik av den offentliga sektorn. I anpassningen till tidsandan tvingades partiet också släppa ledorden ”kristendom” och ”avkristning” och ersätta dem med de diffusa men positivt laddade signalorden ”etik” och ”moral”.

KD:s livslögn ser i korthet ut som följer – det har varit förkastligt och omöjligt att diskutera etik och moral innan partiet förde upp det på dagordningen. Självklarheten att vi inte kan leva utan regler och normer vill KD göra till en egen unik insikt som de slagits för i strid mot de så kallade kulturradikalerna. I varje decennium har den etiska diskussionen just kommit i gång och det är alltid KD:s förtjänst. Den hycklande retoriken lever fortfarande i exempelvis ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers debattartikel i Aftonbladet (29 juli) där budskapet var att det är socialdemokraternas fel att vissa häller ut champagne på krogen för att markera status och rikedom eftersom de ”avskaffade normerna och skammen samtidigt”. Weimers fortsätter en lång tradition av medveten historieförfalskning då han vidare påstår att vänstern ”har indoktrinerat svenska elever sedan 60-talet i en kultur där sociala koder och moraliskt beteende ses som småborgerligt och påtvingat”.

En av anledningarna till partiets bildande 1964 var att staten avskaffade kristendomsundervisningen och istället införde religionskunskap. Att skolan då inte längre tog ställning till vilken religion som var den sanna var länge en anklagelsepunkt i KD:s retorik tills partiet insåg att de inte kommer in i riksdagen genom att varna för avkristningen – då omvandlades formuleringen till en kritik mot att skolan är, som man påstår, ”etisk neutral”. 

För de kristna kärnväljarna betyder det begreppet att varken skolan eller staten längre tar ställning till vilka religioner, samlevnadsformer eller sexuell läggningar, som är de riktiga. Medan vi andra ska förledas att tro att ”etiskt neutral” handlar om fel och rätt i största allmänhet.

I KD-skriften Moraldebatten från 1964 står det hugget i sten att partiet knappast skapades på grund av något etisk vakuum. KD och kulturradikalerna var nämligen ense om ”det nyttiga, ja det nödvändiga i att människor har en högvördig moral men frågan är endast om det skall vara den kristna moralen. Att folk är ärliga, självuppoffrande, lojala och pålitliga innebär så många uppenbara fördelar att praktiskt taget alla är moralens försvarare”.

Den normupplösning partiet varnade för betydde exempelvis att människor förstod allt mindre att helga vilodagen och att de inte längre följer det sjätte budet: ”En kristen tolkning (som) betyder att sexuellt samliv endast ska äga rum inom äktenskapet”. Partiet beklagar också att det fjärde budet - ”en aktning och respekt för överhet och auktoriteter är så gott som helt upplöst”.

Idag kan KD inte hävda att en moral utan gud är omöjlig. Idag frågar inte partiet vad gud vill utan ”vad kan gagna människan”, en tidigare anklagelse mot kulturradikalerna. KD har alltså på grund av överlevnadsskäl inför väljarna tvingats överta sina motståndares ståndpunkter.

Att KD nu annekterat verklighetens folk är ett led i försöken att dölja sitt auktoritära kristna arv. Men partiet kan ändå inte släppa traditionen att föreskriva hur vi ska vilja leva våra liv, idag för att få rätt att säga oss tillhöra verkligheten: arbete, semester, familj, fredagsmys och Så ska det låta. Trots att KD saknar politiska ambitioner att skapa de socioekonomiska förutsättningarna för alla dem som dock vill men saknar möjlighet att leva så, är partiet i desperat behov av just verklighetens folk. För kärnväljarna är på utdöende, de är eller blir snart pensionärer, sådana som varken arbetar, tar semester eller fredagsmyser, och inga förstagångsväljare finns i sikte. Låt KD försöka sälja sina ballonger alltmedan luften så sakta pyser ut.

FAKTA

FAKTA/ Varumärkesskyddet av ”Verklighetens folk”

• Än så länge har PRV:s beslut att registrera varumärket ” Verklighetens folk” inte vunnit laga kraft. Sista dagen att invända är 2010-09-16.

Kan man trycka en t-shirt med texten ”Verklighetens folk”?

Vanligtvis kan inte en rättighetshavare hindra andra från att använda dennes varumärke för helt andra typer av varor eller tjänster, men i vissa fall kan man åtnjuta s k anseendeskydd. Det innebär skydd mot användning som skadar det kända märket.

Får ett annat parti använda ”Verklighetens folk” som slogan?

Används frasen för politisk verksamhet kan det hindras.

Får man skriva orden ”verklighetens folk” i en text?

Om orden används i sin vanliga språkliga betydelse, är det svårt att angripa. Privat användning faller utanför varumärkesskyddet.

KÄLLA: PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET

Ann Charlott Altstadt