ÅSIKT

En vision för Israel

Yael Bartana gör politisk filmkonst av 30-talets sionistiska propaganda

”Mary Koszmary” (2007).
Foto: Annet Gelink Gallery, Amsterdam och Foksal Gallery Foundation, Warszawa
”Mary Koszmary” (2007).
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Att mellanösternkonflikten lockar konstnärer är lätt att förstå. Framförallt med tanke på det politiska symbolvärde som området fått sedan kalla krigets slut. Och som sammanbindande länk mellan vår tids geopolitiska situation och lösning på det blodiga 1900-talet är ju platsen svårslagen. Man får lätt intryck av att det gått chartrade bussar för folk med konstnärs­legitimation till Palestina och Israel de senaste åren för att se och bearbeta exakt samma upplevelser.

Få konstnärer har dock, med lika lätt hand som Yael Bartana, presenterat konflikten på ett sätt som bryter mot massmedias monotona upprepningar. Hon delar visserligen många andra konstnärers fascination för ockupationsmaktens ständigt nya sätt att integrera massmedia, stadsplanering och arkitektur i sin stridskonst, men faller sällan in helt i konventionella konstnärliga bearbetningar av situationen. Kanske beror detta på att Bartana hela tiden får mig att lyfta tanken mot en generell fråga om vad det innebär att bosätta sig – och hur bilden av denna handling har laddas med betydelse i Europas historia.

Att det också handlar om den fiktiva filmbildens makt över det politiska medvetandet markeras direkt. Utställningen, som huvudsakligen består av fem filmverk, börjar nämligen med att presentera filmernas posters i klassiskt kommersiellt snitt. Flera av filmerna tar dock sin utgångspunkt i de sionistiska propagandafilmer som skapades under 1930-talet i syfte att etablera en judisk stat i Palestina.

Det Bartana tar vara på från dåtidens sionistiska propaganda är metoden att gestalta en framtid som om den redan hade inträffat, där antisemitismens problem skulle lösas i enlighet med tidsandans nationalism: ett folk = en nation.

Bosättningsfilmen Awodah (1935) har Bartana integrerat i en installation som också visar hennes egen film av där ett raserat palestinskt hus byggs upp igen. Om det politiska med estetik snarare handlar om hur man gestaltar än vad och i vilket syfte, så leker Bartana här med föreställningen om att det fanns en närmast postpolitisk likriktning i 30-talets propagandakonst, med fler upphovsmän och kvinnor än Leni Riefenstahl.

I ett annat verk knyter Bartana an till denna 30-talsestetik och presenterar förslaget att 3 miljoner polska judar ska ”återvända” till Polen. På platsen där Warszawas getto tidigare fanns, skildrar hon hur en kibbutz uppförs. Valet att återanvända en arkitektur som hör till kibbutzkulturens vagga och samtidigt idealisera det kollektiva kroppsarbetet gör det hela teatraliskt – en känsla av avstånd som förstärks av ackompanjerande propagandatal med en anakronistisk retorik. Frågan som kommer krypande är hur vi ska förstå relationen mellan dåtidens propagandaestetik och dagens bosättares relation till den kroppsliga erfarenheten av själva byggandet.

Syftet är storslaget: att komma över den polska skulden och skapa en utopisk vision som löser konflikten i Palestina. Mellan raderna tror jag att Bartana hänvisar till behovet av en generell avnationalisering av våra medvetanden, men till förmån för vad? I verket en En förklaring flörtar hon med enstatslösningen, genom att lite väl platt byta ut Israels flagga mot ett (universellt?) olivträd.

Men är det verkligen tillräckligt för att Europa kommer att häpna som titeln på hela utställningen lyder. Jag tvekar, men rycks med av den spänning som uppstår mellan analysen, kritiken och den utopiska ansatsen, och blir för en gångs skull upprymd av uppdateringen av en gammal fin modernistisk genre: att läka såren av den teknokratiska modernitetens negativa verkningar. Och hon gör det dessutom i en dramaturgiskt och arkitektonisk imponerande utställningskomposition.

FAKTA

KONST

»Och Europa kommer att häpna

Av: Yael Bartana

Moderna Museet Malmö

Till 19 september

Fredrik Svensk