Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Noll publikkontakt

Musikteoretikern Rasmus Fleischer saknar konserterna på Second life

Hångelgaranti var utfärdad när Aftonbladet slog upp portarna för sin nya satsning ”Livelöpet” som ska ge Rockbjörnen en starkare prägel av levande musik. Så fort jag tagit mig in på konserten tackar jag ja till erbjudandet att ”hångla upp någon bredvid”, som arrangörerna formulerar saken. En suddig gestalt av obestämt kön uppenbarar sig framför mig, gör en snurrande rörelse med tungan och försvinner sedan åter in i det så kallade publikhavet, vars storlek omöjligen kan uppskattas.

Vi kan vara femton personer i publiken, eller femton tusen. Det går inte att se. Arenan har byggts så att blicken endast kan riktas rakt fram mot de två gitarrkillarna på scenen. Jublet efter låtarna ger heller ingen antydan om publikens respons, för det låter exakt likadant varje gång. Burkjubel. Möjligheten att applådera består i en knapp som visar upp ett par applåderande händer strax framför ens ansikte. På motsvarande vis går det att höja sin tändare, för en gångs skull utan risk för brännskador, samt göra ”rocktecken”. Som extra feature kan man även ”kasta boll” vilket animerar ett par gulbruntonade cirklar över skärmen.



”Tanken är att vi ska komma så nära en traditionell konsertupplevelse som möjligt”, förklarar Rockbjörnens projektledare den nya satsningen. Ett ”världsunikt” grepp, enligt Aftonbladets kommunikationschef. ”För första gången blir en livekonsert på nätet en interaktiv upplevelse.”

Världens första virtuella konsert sägs anordnas med jämna mellanrum. Senast under glansdagarna för onlinevärlden Second Life, år 2006-2007. Då påstod sig både Duran Duran, U2 och Liverpool-filharmonikerna ha varit först med att ordna interaktiva konserter via nätet. Sedan kom Facebook och svepte snabbt bort fascinationen för att simulera konsertupplevelser. Facebooks framgångsformel låg i stället i det sociala för- och efterspelet av inbjudningar och fotodokumentation. Själva konserten tilläts vara den köttsliga samvaro som den alltid har varit. Drömmen om avmaterialisering tycktes död och begraven tills Rockbjörnen grävde upp den på nytt.



Rockbjörnens inslag av interaktivitet befinner sig på en ytterst primitiv nivå jämfört med de gamla Second Life-spelningarna. Bara en sådan sak som att inte kunna se den övriga publiken! För att alls kunna interagera med andra besökare måste man redan vara kompisar på Facebook. Om inga oväntade möten kan ske, vad är det då för slags traditionella konsertupplevelser som man vill efterlikna?

Någon form av interaktion med artisterna påstås äga rum, men den är svår att belägga. Jag tycker mest synd om Mando Diao när de försöker bekräfta en publikkontakt. Enligt pressmeddelandet från Aftonbladet sitter artisterna i en studio där de via skärmar kan läsa allt som sägs kompisar emellan i

publiken, trots att främlingar inom publiken inte kan tala till varandra. Undantaget är funktionen för att önska en av ett tiotal låtar. Skyltar med önskemål från publiken ploppar upp i sådan takt att artisterna knappast kan förhålla sig till det.

Kort sagt är detta lika levande som att sitta i soffan och se en konsertvideo på YouTube.

Lite välvilligt kan jag beskriva Rockbjörnen som en kombination av en tv-gala och ett mycket simpelt webbspel för barn upp till lågstadieåldern. Men hur jag än letar finner jag ingen information om att satsningen riktar sig till barn. Bara högstämda ord om att detta är en världsunik satsning på framtidens konsertupplevelser för alla åldrar.



Medan Mando Diao spelar sin sista låt greppar min fru sin laptop och tar sig snabbt in på spelningen. Vi testar att hångla. Hon ser exakt likadan ut som den förra gestalten. Precis som jag gör för henne. Samtidigt börjar musiken att klinga märkligt. Ljudet dubbleras, vilket måste bero på att den ena av våra datorer är aningen långsammare än den andra. Så fungerar alla digitala överföringar, där små datapaket kopieras gång på gång.

Analogt ljud kan bli brusigt, men fortsätter åtminstone att klinga i realtid. Fördröjningen mellan våra datorer är någon tiondels sekund, men det räcker för att definitivt omintetgöra konsertupplevelsens känsla av NU.



Rasmus Fleischer

Författare till boken "Det postdigitala manifestet" som bland annat argumenterar för livemusikens återkomst i den digitala tidsåldern

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet