ÅSIKT

Deckarkungen gräver djupt i familjetragedi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åke Edwardsson (född 1953) är mest känd för ­sina böcker om kriminalkommissarie Erik ­Winter.
Foto: tomas magnusson
Åke Edwardsson (född 1953) är mest känd för ­sina böcker om kriminalkommissarie Erik ­Winter.

I sin nya roman Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem har Åke Edwardson placerat två människor, Ann och Johan, i en existentiell och emotionell mardröm.

Efter många års försök har de fått ett enda barn, som nu är tio år, men pojken skadas av ett fallande träd och hamnar i koma på sjukhuset. Ingen kan säga om han kommer att dö eller vakna upp och tillfriskna. Samtidigt som föräldrarna klamrar sig fast vid alla hoppfulla tecken måste de förbereda sig på sonens död.

Det är ingen unik mänsklig situation, men författaren renodlar den, och den ganska omfångsrika romanen är helt koncentrerad på hur Ann och Johan försöker ta sig igenom denna onda dröm till en helt oviss andra sida. Författaren penetrerar deras tankar och känslor, beskriver deras olika aktiviteter för att skingra tankarna, och hur människor i deras omgivning handlar och reagerar. Johan sysslar febrilt med att försöka arrangera älgsafari för tyska turister, medan Ann ägnar sig åt ett meningslöst letande efter en gammal inristning i en björk.

De spända nerverna omsätts i stingslighet, och de snarstuckna replikerna skär allt skarpare mellan de två desperata föräldrarna. Däremellan försonande ögonblick. Just i dialogen mellan de två föräldrarna fångar författaren deras desperation som skickligast.

Romanen utspelas på småländska höglandet, en oglamorös glesbygd, vars bristande charm ger ­relief åt den svävande tragedin – man kan från början ana att författaren inte tänker avslöja hur det går. Inget bryter den ångestladdade monotoni som ligger blytung över Anns och Johans liv, och Åke Edwardson försöker i viss mån fånga den där monotonin även i sin prosa. Det är stundtals en effektiv metod.

Man upplever verkligen den outhärdliga förlamning, som alla rutiner och upprepningar skapar, men författarens språk drabbas samtidigt. Det kan ibland kännas lunkande ospänstigt, och läsarens ögon irrar irriterat över sidor man redan tycker sig ha läst.

FAKTA

PROSA

» Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem

Åke Edwardson

Leopard förlag

Lennart Bromander