ÅSIKT

Han höll till nere i Globengallerian

"Han var under ett par decennier ett av de stora namnen inom svensk film"

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Problemet med att försöka skriva något om bohemer och äventyr på Aftonbladet under epoken i Globen är att här har knappt funnits några.

Äldre kollegor berättar fantastiska historier om forna tiders rumlare, men journalistiken befolkas numera av en tämligen slätstruken samling karriärister som spelar innebandy, dricker Ramlösa och sköter sig.

Annat var det med den darrige, äldre mannen som ofta strök omkring vid lunchtid nere i Globengallerian. Inte många ägnade honom en blick, men han var under ett par decennier ett av de stora namnen inom svensk film.

Jag pratar om Janne Halldoff. Regissören och vagabonden som 1966 debuterade med filmen Myten, ett samarbete med en annan söderbohem, Stig Claesson.

Sedan följde 16 filmer innan Halldoff avslutade sin karriär med Klippet 1982. ”Jag hittade inga nya, bra manus”, förklarade han många år senare.

Han bodde rimligen i närheten av Globen. Det finns ingen annan förklaring till att dag ut och dag in vandra runt i det meningslösa köpcentret.

Han var gråhårig, blek, tunn. Gick långsamt. Stannade ibland upp och tittade på människor. Tog någon gång en öl. Såg väldigt ensam ut.

Några av hans filmer var bra. Andra skräp.

Ingmar Bergman sa en gång att Halldoff levde sina filmer i stället för att göra dem. Att han hade kunnat uträtta storverk.

Han dog för ett halvår sedan, Janne Halldoff. Bohemen i Globen.

Oisín Cantwell