ÅSIKT

Nederlag i närbild

Pierre Schori ser Armadillo – den danska chockfilmen om kriget i Afghanistan

1 av 3 | Foto: lars kree
Danska soldater från basen Camp Armadillo, i Afghanistan. Bilden ur Janus Metz film ”Armadillo” som vann Kritikerveckans stora pris i Cannes.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den i Cannes prisbelönta danska filmen Armadillo hade svensk urpremiär den 3 augusti i Båstad vid Lilla Filmfestivalen.

Filmen, namngiven efter den danska utposten i Helmandprovinsen, ligger ljusår från Försvarsmaktens i Sydafrika producerade propagandafilmer. När de unga soldaterna i en nästan overkligt mörkgrön ljussättning flygs till Afghanistan för att landa på vad som verkar vara en främmande planet, påminner Armadillo om James Camerons Avatar.

På färden har de med sig klämkäcka fraser av sina överordnade om ett viktigt uppdrag inför vilket de ska känna stolthet och uppvisa mannamod.

De första månaderna präglas av meningslös tristess i ett starkt befäst fort som åter för tanken till den interplanetariska invasionsstyrkan i Avatar. ”Fucking boring, no Talibans around to kick ass”, lyder den engelska undertexten.

Man lyfter skrot, dricker öl, ser på porrfilm och ringer hem till oroliga anhöriga. Alla afghaner verkar vara potentiella fiender. Kontakten med civilbefolkningen handlar mest om klagomål om dödade släktingar och husdjur, förstörda åkrar och hus. ”Varför är ni här, åk hem”, säger en grupp unga killar. Kulturkrocken är uppenbar.

När det så äntligen blir action, är det i ett högteknologiskt uppdrag att ta sig an fem krypskyttar. Soldaterna fylls av rädsla och adrenalin. Uppdraget slutar i lättnad och glam, de luggslitna fienderna avlivas, några av dem i skadat skick sannolikt oförmögna till vidare motstånd.

Händelsen väckte protester i Danmark men de ansvariga soldaterna, som tog troféer och foton av de döda, blev medaljerade och hyllade som hjältar.

En annan dokumentär, Restrepo, berättar samma historia. Den är gjord av Sebastian Junger och Tim Hetherington som var inbäddade under ett år med B Company i 173:e Airborne Brigade Combat Team i den talibanstarka Korangaldalen. Filmen vann juryns stora pris vid årets filmfestival i Sundance. Samma möten med klagande bybor, som trots försök till övertalning från amerikansk sida förklarar jihad mot inkräktarna. Samma bunkertillvaro, oförståelse och oförmåga att skilja civila från fiender.

Restrepo visar hur elitsoldaterna till slut lämnar Korangaldalen, efter det att generalen McChrystal hade förklarat kampen där alltför kostsam, farlig och omöjlig att vinna. I senaste New York Review of Books kan man läsa hur Al-Jazeeras fotografer visade hur amerikanerna hade lämnat Korangalbasen och hur talibanerna plockade åt sig övergiven ammunition och drivmedel.

De två filmernas ocensurerade bilder skär sig in som en svetslåga också i vår svenska vardag. De visar, liksom Wikileaks, vad som händer när västerländska soldater försöker betvinga en i nationalism, religion och stamtillhörighet rotad muslimsk befolkning.

Sverige fortsätter i detta krig, trots att Holland som första Nato-land drog sig ur kriget den 1 augusti. Japan avbröt i våras sitt militära bistånd, och i sommar nästa år kommer de första amerikanska trupperna att dras tillbaka.

Det är svårt att tro att en svensk riksdag i dag skulle rösta för att delta i och utöka ett krig av det slag som nu utspelas i Afghanistan. Förhållandena har drastiskt förändrats sedan 2001. Talibanerna är starkare än någonsin, och Wikileaks avslöjade att talibanerna nu har tillgång till samma bärbara, värmesökande missiler som mujahedin hade då de besegrade sovjettrupperna. Och allt styrs av Nato och Pentagon, inte av FN, det finns inte en FN-symbol bland de krigförande västerlänningarna .

Nu skymtar det ett val också i Afghanistanfrågan. Enigheten mellan regering och socialdemokraterna har brutits. De borgerliga partierna har förklarat sig villiga att utöka den nuvarande insatsen på över 500 soldater. De rödgröna diskuterar en tidshorisont för svenskt militärt tillbakadragande. Samtidigt har Mona Sahlin och de rödgröna klart deklarerat att de inte vill ha med Sverige i Nato. I regeringen står Folkpartiet och Moderaterna för Nato-medlemskap, Carl Bildt har skrivit att vi är vapenbröder med Nato och USA i Afghanistankriget.

Armadillo har premiär i dag över hela landet. Måtte den bli vida sedd!

Pierre Schori
Sveriges FN-ambassadör 2000–2004.
Utgav i våras boken Vägen ut ur Afghanistan.