ÅSIKT

Baggarna åt mammafilmen

"Med årets nomineringar poleras baggens kantstötta legitimitet"

Ur nominerade ”Sebbe”.
Ur nominerade ”Sebbe”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Svensk film har artat sig och och blivit mer egensinnig de senaste åren. Att det finns de som tvivlar på den saken är kanske inte att undra på när också galan på Cirkus har valt att titta åt ett annat håll.

Ruben Östlunds De ofrivilliga gick lottlös därifrån och förra året snuvades Apan, Man tänker sitt och Flickan på nomineringar när Män som hatar kvinnor i stället tilldelades guldbaggen för bästa film. och när samma film favoriseras av både jury och publik, vore det inte enklare att bara anordna en webbomröstning?

Med årets nomineringar poleras baggens kantstötta legitimitet. Jag räknar till minst två värdiga vinnare i varje kategori.

Hårdast konkurrens är det i kategori bästa kvinnliga huvudroll där vi hittar en svikande mamma ( Pernilla August i Miss Kicki) och två svikna döttrar ( Noomi Rapace i Svinalängorna och Alicia Vikander i Till det som är vackert).

Vilket också säger något om 2010 års svenska film som i sina bästa stunder handlade om just anknytningsproblem mellan mamma och barn. Förutom aspergerskomedin I rymden finns inga känslor är det två uppväxtskildringar som verkligen bränner till som är nominerade till bästa film: Svinalängorna och Sebbe.

Filmens mamma har inga pengar, dricker för mycket och räcker inte till. Filmbarnets utsatthet får nästan allegoriska dimensioner. Det finns ingen trygghet kvar när till och med mamma, samhällets sista skyddsnät, brister. Jag hoppas att mammafilmen får alla baggar.

Jacob Lundström