ÅSIKT

Nörden är död – leve nörden

Internetrevolutionen
dödade nördkulturen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Nördkulturen måste dödas och begravas för att överleva.

Åtminstone enligt komikern Patton Oswalts artikel ”Wake up nerd culture – time to die” i nya numret av magasinet Wired.

Oswalts essä handlar om hur internet permanent ändrat beteendet i vår popkulturkonsumtion. Bittorrent-tjänster har gjort alla John Woo-filmer, all hiphop och alla nummer av varje serietidning som någonsin tecknats tillgängliga – för alltid. Eller med Oswalts uttryck: Etawaf ( "Everything That Ever Was, Available Forever”).

Vad händer då med nördarna, som byggt sin identitet och sitt språk kring nischade intressen och utanförskap?

Oswalt växte upp i begynnelsen av den kultur som gav namn åt en hel asocial generation. Svältfödda på sex och hungriga på tv-spel, post-punk, serietidningar, slasherfilm och rollspel. ”Medan våra kollegor satt och nickade till Madonna och Bruce Springsteen på vårt lokala Bennigan’s brukade jag och mina väl utvalda kompisar byta kontextlösa citat från Monty Python-sketcher. Det var ett kodspråk vi använde för identifikation” skriver Oswalt.

Det var 1987, samma år som Alan Moores klassiska serieroman Watchmen släpptes, det sista året komikern kunde se en tydlig gräns mellan nördar och ”normala”.

Efter det blev nördarnas kultur mainstream och hipp. 2011 tillåter vem som helst att bli nörd i vilket ämne som helst och nu ligger vi alltså på gränsen till Etawaf. Projektet med att bygga egna världar blir komplicerat om det inte finns några gränser.

En bit in i sin essä tröttnar Oswalts analytiska hjärnhalva och den komiska tar över. Han menar att popkulturen blivit ett skenande tåg bortom all kontroll. Lösningen är att elda på med ännu mer omkontextualisering, remakes och trivia. Genom att filma The Human Centipede med casten från The Hills, regisserad av bröderna Coen, kan popkulturen bli självmedveten.

Så når vi Etawaf-singularitet och kan börja om från början.

Internet har svarat hårt och hånfullt på teorin. Skeptikerna tycker att Oswalt lider av ”spad-avund” – en åkomma som drabbar en person som grävt med en sked på samma ställe hela livet när någon dyker upp med en spade.

Kritiken är rimlig. Men det går inte att komma runt skillnaden mellan något svårtillgängligt och någonting som finns ett par, tre klick bort.

Det har varit stor debatt om nördkulturen i Sverige, om hur populariseringen av nörden gjort att han eller hon plötsligt framstår som en lyckad medieperson i en storstad och drivit ut riktiga nördar i en ännu mer osynlig periferi.

Eller så har nördens död framkallat orimliga nostalgikänslor.

Kristoffer Viita