ÅSIKT

Djävulsjägarna

Ann Charlott Altstadt
om den kristna högerns
makt över svensk politik

KD-TOPPARNA Det sviktande stödet för KD-ledaren Göran Hägglund kan innebära att fundamentalisterna i partiet får större inflytande. Pingstvännen Mats Odell (till vänster) är den kristna högerns favorit som ny partiledare.
KD-TOPPARNA Det sviktande stödet för KD-ledaren Göran Hägglund kan innebära att fundamentalisterna i partiet får större inflytande. Pingstvännen Mats Odell (till vänster) är den kristna högerns favorit som ny partiledare.Foto: CAROLINA BYRMO
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Tuve Skånberg och Roland Utbult.
Tuve Skånberg och Roland Utbult.Foto: SCANPIX

I helgen höll Kristdemokraterna kommun- och landstingspolitiska dagar i Norrköping. Kristdemokraterna har blivit krisdemokraterna och med vikande väljarstöd vädrar partiets kärntrupp, från sekt och frikyrka, morgonluft. Flera partidistrikt vill nu se förre statsrådet Mats Odell, en mer pålitlig försvarare av kristna värden, som partiledare ( Expressen 26 jan). Men vad betyder egentligen kristna värden och den värdekonservatism som oppositionen kräver ska vägleda KD?

Enligt en undersökning av Eurobarometer 2005 så tror 13 procent av svenskarna inte på evolutionen. Flera av dem har politiskt inflytande via riksdag/kommunpolitik. Mats Odell är en av dem. Som medlem i Vallentuna pingstförsamling bekänner han sig till kreationismen – det vill säga uppfattningen att världen har kommit till genom gudomligt ingripande – och anser att det finns bevis för syndafloden. Konflikten mellan pragmatism och bibeltro är av gammalt datum inom partiet som nu hårdnat sedan högerkristna fundamentalister som Tuve Skånberg, Annelie Enochsson och Roland Utbult personkryssats in i riksdagen. De sistnämnda personkampanjade med Livets ord i ryggen och den kristna fundamentalistiska sekten, som dominerar Uppsala partidistrikt, har länge via nyckelpersoner haft inflytande över partiet.

Det är mycket möjligt att Göran Hägglund, med bakgrund i pingstkyrkan, också tror på skapelseberättelsen, men han är framför allt realpolitiker. När han i oktober 2010 offentligt luftade tvivel på vårdnadsbidraget som röstmagnet var det för partiets väljarbas en hädelse inte bara mot konservativ familjeideologi, inte bara mot en högerkristen symbol. Vårdnadsbidraget är egentligen en fundamentalistisk religiös segregationsidé som lanserats som liberal allianspolitik.

På 90-talet var Kristdemokraterna kärnfamiljsfundamentalister med hänvisning till samhällsupplösning. Normer (läs kristna) kan inte överföras mellan generationerna utan KD:s version av familj. Detta motiv för vårdnadsbidrag har i dag förvandlats till en fråga om rätt och slätt valfrihet. Men sett i en traditionellt kristen kontext och tradition ska vårdnadsbidraget ge kristna möjlighet att så länge som möjligt hålla barn ifrån sekulärt inflytande under familjens kontroll. Den isoleringstanken ligger också bakom det skenliberala fenomenet religiösa friskolor.

Gymnasielärare Peter Kornhall, avhoppare från Livets ord, har beskrivit en världsbild som gör det till en kristen plikt att manipulera exempelvis skolinspektionen. De kristna fundamentalisterna lever i en verklighet där församlingsmedlemmarna uppmanas att bekämpa djävulen och de demoner som oavbrutet hotar, inte bara enskilda utan också nationen Sverige, bland annat i gestalt av friskolekritiker, sjukdomar, depression, upproriskhet, olydnad, fattigdom, olyckor, misslyckanden, homosexualitet, skilsmässor och socialism. ( Livets ord - kontroll och manipulation i Jesu namn, Leopard förlag 2010)

Det låter förstås helknasigt men den världsbilden får vidare politiska återverkningar. Striden om abortlagstiftningen inom KD, där partiet med åren tvingats till en alltmer pragmatisk liberal inställning mot kärnväljarnas vilja, handlar egentligen inte om att värna livet eller inte. Det handlar om en religiös världsbild där verklig väckelse aldrig kan äga rum i Sverige så länge vi behåller vår liberala abortlagstiftning. Att avbryta graviditeter är för fundamentalisterna lika med mord och de massmord som varje år äger rum i vårt land är sådant brott mot Gud att det leder till att mäktiga demonfurstar kan behärska Sverige och hindra människor att kunna ta emot Jesus. Vår abortlagstiftning hindrar alltså fundamentalistiska församlingar som Livets ord att växa.

Men det finns andra sätt att vinna inflytande än antalet troende. I valet 2006 väckte det uppmärksamhet att den kristna fundamentalistiska världsomspännande sekten Plymouthbröderna satsade miljoner på propaganda för en borgerlig valseger i Sverige. Jag tror inte de var ensamma. Enligt Peter Kornhall drar stiftelsen Livets ord in cirka 30 miljoner varje år och pengarna används bland annat till handfast religiös politik. Sekten hjälper öppet ryska judar att emigrera till Israel, för att uppfylla Ordet och påskynda Jesu återkomst. Enligt Kornhall tror Livets ord att Socialismen är en Gudlös, ateistisk, stolt, dominant andemakt och dess inflytande måste brytas i andevärlden. Det är då helt logiskt att sekten inte nöjer sig med förböner utan liksom i fallet Israel satsar konkreta resurser för att kunna bekämpa andemakten. Jag tar det därför för självklart att Livets ord skänker pengar till KD, vilket kan förklara att partiet så envist kämpar mot offentlig insyn av partibidragen. Det skulle inte förvåna mig om Moderaterna – även de motståndare till att offentliggöra partibidrag – inte bara får stora belopp från näringslivet utan också av Livets ord och andra extremrörelser. Moderaterna är den största viktigaste garanten mot en rödgrön regering, mot de socialistiska demonfurstar som hotar nationen.

Värdekonservativ, trygga barn, starka familjer och gemenskap klingar bättre än kreationism, nej till homosexualitet, nej till abort, djävulen, demoner och andemakter. Vårt sekulära samhälle har hittills tvingat den kristna högern att leva dubbelliv, kanske kommer maktkampen inom KD att få dem att komma ut ur garderoben.

Ann Charlott Altstadt