ÅSIKT

Engelska sjukan

Andres Lokko om Johan Hakelius intresse för idel adel

Två av de ladies Johan Hakelius porträtterar i sin nya bok: Margaret Argyll och Vita Sackville-West.
Två av de ladies Johan Hakelius porträtterar i sin nya bok: Margaret Argyll och Vita Sackville-West.Foto: WIkipedia
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: FELIPE MORALES

ytan handlar den alltid så noggrant skräddade kolumnisten Johan Hakelius Ladies om just brittiska damer.

Ett tiotal oklanderliga historielektioner om fascinerande vita kvinnor från brittisk adel, överklass och, i några få fall, en aningen sämre bemedlad bakgrund. Damer som på de brittiska öarna alla har tillägnats mängder av biografier och tv-dokumentärer, som alla är självklara referenser och i sitt hemland knappast behöver någon närmare presentation.

I Storbritannien ges vid det här laget i stället deras samlade korrespondens ut i tjocka praktverk. I Sverige tillhör varken Edith Sitwell, Margaret Argyll eller ens Vita Sackville-West vedertagna ämnen för vardagligt kallprat, annat än bland anglofiler. Och få personifierar och omfamnar frivilligt den engelska sjukan – som någon kallade det – med samma entusiasm som Hakelius.

Det är i mångt och mycket en fröjd att ta del av hans vurm för och minutiöst researchade bok om överprivilegierade levnadsöden i slottsmiljöer. Helst kantade av, för sin tid, kittlande öppna äktenskap och brott mot gängse konventioner.

Men ofta kommer jag på mig själv med att se en äldre herre framför mig som formulerar detta. De puttrande små putslustigheterna som ska avväpna ännu en edwardiansk egenhet och – i alla fall i en halv minut – påminna oss om att detta faktiskt är skrivet år 2010, men som snarare verkar höra hemma i ett nationsblad på valfritt svenskt universitet för mycket, mycket länge sedan. Då och då måste jag överraskat gnugga mig i ögonen när jag kommer på att Hakelius faktiskt är ett halvår yngre än jag.

För elva år sedan gav den då 31-årige Hakelius ut ett knippe krönikor under titeln Manifest för otidsenliga och redan där fanns de självutnämnt otidsenliga drömmar som nu har fått blomma upp i

Ladies, precis som i dess föregångare Döda vita män.

Strax under den uppenbara glädjen att få dela med sig av sina kunskaper skymtar en helt annan och fortfarande oskriven bok; den där den här kärleken till överklassens excentriciteter faktiskt förklaras.

Det kan inte bara vara drömmar om svunna tider och ett hjärta – samt en garderob – för evigt förlorat i Brideshead som ligger till grund för Hakelius anglomani.

Bottnar den i viljan att skapa sig en egen persona? Någon som inte är född i Enköping och är med i radions Spanarna med Calle Norlén?

Den boken vill jag läsa.

Mitfordsystern Deborahs ödesdigra vänskap med Hitler kan jag ju egentligen läsa om i mängder av andra böcker, om än inte så många på svenska.

I en intervju med Dagens Nyheter säger Hakelius: ”Sedan finns det i England så mycket som är oerhört fult. Och det är skönt att slippa se sådant, om man är en känslig själ.”

Uppenbarligen är hans och den anglofili jag själv tampas med varandras diametrala motsatser.

Det som i en persons ögon framstår som eftersträvansvärd excentricitet kan ju lika gärna ses som bortskämd dekadens på andras bekostnad.

Min egen anglofili utspelar sig långt utanför de inhägnade slottsträdgårdar som Hakelius så lustfyllt beskriver. När jag – som en socialistisk poet en gång sjöng - lutar mig tillbaka och tänker på det England där jag nu har levt i fem år är det George Orwells Road to Wigan Pier jag ser framför mig.

Sammanhållningen mot Thatcher under 1980-talets gruvarbetarstrejk.

De dragigt torftiga pubarna i Londons East End.

Musiken som skapas i 70-talshöghus i Croydon och Coventry.

Fingerlösa vantar och en donkey jacket snarare än de pärlbroderier som pryder omslaget till Ladies.

Just det Hakelius beskriver som så fult är nog precis det jag finner skönhet i.

Men jag är inte dummare än att jag inser att det är en lika romantiserad syn på det forna imperiet som någonsin den som Hakelius får uppsydd på Savile Row.

FAKTA

SAKPROSA

»Ladies

Johan Hakelius

Atlantis förlag

Andres Lokko