ÅSIKT

Återvänder till Afghanistan

Pia Bergström har sett
Pål Hollender konfronteras
med ilskan mot väst

KULTUR
Detta är en kulturartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
”Finding Ali” av Pål Hollender visas just nu på Moderna museet i samarbete med dokumentärfestivalen Tempo.
”Finding Ali” av Pål Hollender visas just nu på Moderna museet i samarbete med dokumentärfestivalen Tempo.

För tio år sen, efter USA:s bombningar, åkte konstnären och dokumentärfilmaren Pål Hollender till Afghanistan i sällskap med kompisen Olle Ljungström. Resan dokumenterades i dogmastil som en naiv äventyrsresa genom ett land i krig. Efter att en bomb exploderat på torget nedanför hotellet fick de nog.

Finding Ali, På Hollenders andra film från Afghanistan, börjar i samma stil med att Hollender ensam uppsöker faran. Han har fått en halv miljon av Konstnärsnämnden, tar in på samma hotell som förra gången och ger sig ut i folklivet i Kabul, klädd som en afghan och med kameran på axeln. Han tänker leta redan på förra resans pigga och engelsktalande, då 9:årige, ciceron Ali, och genom honom skildra vad som hänt i landet under ockupationen.

Hollenders spontanistiska rakt-på-metod funkar bättre den här gången. Feg är han inte, även om han, när han grubblat på den irakiske kamerabärande mannens öde i ”Collateral Murder” snart tar på sig de västerländska kläderna igen. En amerikansk ballong med övervakningsutrustning svävar ständigt högt över Kabul.

Men hans egen kamera kommer nära inpå. Man riktigt känner spänningarna. Arga människor flockas kring honom på gatan och berättar högt och upprört vad de egentligen tycker om USA:s och de andra ländernas närvaro i landet. Det som skulle bli en porträttfilm om Ali blir i stället ett laddat personligt reportage om ett land vars invånare betackar sig för västerlandets hjälp.

Filmen visas gratis varje dag på Moderna Museet i Stockholm 17 februari –13 mars