ÅSIKT

Nordisk kultur – inget att prisa

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I kväll delas Nordiska rådets filmpris ut. Vinnarfilmen ”måste i betydande grad innefatta nordisk kultur”, som det står i urvalskriterierna. Först därefter följer den vanliga visan om konstnärlig kvalitet, originalitet och förfining.

Tack och lov verkar juryn bara kräva nordisk ursprungsmärkning och inte innehållsdeklaration. För inte bara pratar alla engelska i Lars von Triers fjolårsvinnare Antichrist – naturmystik och könsstympning känns dessutom knappast som specifikt nordiska fenomen.

Idén om den nordiska filmen har 20 år på nacken. Det var då Nordisk film- och tv-fond, som också administrerar Nordiska rådets filmpris, grundades för att stödja nordiska samproduktioner. Året dessförinnan hade Göteborgs filmfestival börjat dela ut sitt nordiska filmpris.

En grannsamverkan var i svang och den nordiska filmen bör förstås som en strategisk allians för att tackla och möta globaliseringen. Den är med andra ord både en kulturell nischning på världsmarknaden och en väg ut ur nationell isolering.

Gränstrafiken mellan de nordiska länderna har också ökat. Dansken Niels Arden Oplev regisserade till exempel Män som hatar kvinnor medan Mikael Persbrandt har huvudrollen i danska Hämnden.

Framför allt har nordiska filmskapare anammat ett mer globaliserat bildspråk och blivit skickligare på genrefilm, vilket bäddar gott för den typ av kvalitetsfilm med starka berättelser som varit så efterfrågad de senaste åren. De två norska filmer som går upp på svensk bio senare i höst, Vegas och Upperdog, är också formmässigt beskedliga dramer.

Den nordiska filmen har dock sina begränsningar – det handlar framför allt om kriminalfilm och just drama. Påtagligt många är familjenära men inte vidare familjekära filmer med konflikter mellan besvikna barn och försumliga förälder. Missbruk och lidande i skuggan av välfärdsstaten. Starka filmer som danska Submarino, norska Engelen och finska Skavabölegrabbarna kan nämnas i det senaste årets utbud.

Dåligt samvete över barnen verkar vara så nära vi kommer en gemensam nordisk kultur.

Det är lätt att hålla för sig skratt, men håll inte andan efter en nordisk komedi.

Jacob Lundström