ÅSIKT

För vem dör våra soldater?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I dag anländer den sjätte kistan från Afghanistan. ”Han dog inte förgäves”, tröstar krigshetsarna de anhöriga, utan att höra cynismen i sin egen röst. Det finns bara en människa som har rätt att sätta priset på sitt eget liv, och det är den tjugotvååriga soldat som nu kommer hem i liksvepning.

Talibanerna, som i media skildrar som ondskans inkarnation, blir starkare och starkare för varje år. Hur är det möjligt? Hur kan de klara sig mot världens mest teknologiskt avancerade militärstyrka, som dessutom i mantal vida överstiger talibanerna? Det borde ju vara världens enklaste uppgift att slå ut dem.

Det är något med det här kriget vi inte får veta. Det mest förbjudna går inte att säga, nämligen att talibanerna har ett folkligt stöd. De avancerar för att de skyddas av lokalbefolkningen. Varför? En ledtråd kan vara de spektakulära övergrepp som tycks vara vardag för befolkningen.

Amerikanska trupper visar upp avhuggna fingrar som troféer. Norska soldater skriker att de ska våldta kvinnor som en gång vikingarna. Danska soldater mördar kallblodigt med ett hånflin. Är det konstigt om de utländska trupperna möter motstånd?

Debatten fördunklas av propaganda och dimridåer, inte minst vad gäller krigets orsaker.

USA är inte i Afghanistan för att sprida demokrati och jämlikhet mellan könen. USA är där för att Centralasien är rikt på olja och gas. För att det gränsar till Ryssland.

Varför Sverige syltat in sig i blodbadet är svårare att ringa in, men det handlar sannolikt om att ställa in sig hos USA. Kanske handlar det om att trygga goda handelsförbindelser. Kanske vill man sälja in svensk försvarsindustri. Kanske vill man markera en ideologisk lojalitet med den enda supermakten – även om den är på dekis. Robert Egnell, Försvarshögskolan, skrev på DN Debatt i onsdags, att Sveriges insats i Afghanistan handlar om vår internationella trovärdighet, ”särskilt i USA:s ögon”. Det var alltså för den sakens skull Kenneth Wallin stupade.

Ädlare motiv än så har inte Sverige, även om varje enskild soldat ända in i dödsögonblicket – andras och sitt eget – är övertygad om att hans insats ska bidra till en bättre värld.