ÅSIKT

Riktiga arbets- tagare är nöjda

INPASSET arbetarpoesi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I P1 Kultur 16/2 talades det om den samtida arbetsplatspoesin. Marie Lundström ville se fler skildringar av arbetsplatser, men större fokus på själva yrkesutövandet och det hon kallar arbetets kärna.

Jag vill också se fler arbetsskildringar, men någonting i inslaget får mig att haja till.

Marie Lundström, SR.
Marie Lundström, SR.

Lundström räknar upp låglönearbetande poeter som skrivit med kritiska infallsvinklar på sina jobb. Hon sätter fingret på att det inte är arbetets kärna som är i förgrunden i Johan Jönsons, Jenny Wrangborgs eller min lyrik.

Det kunde vara början på en intressant debatt.

Många upplever ju att arbetets värde i låglönesektorn är hotat i dag, bland annat genom en ökad utbytbarhet hos personalen.

Men den debatten drar Lundström streck i.

Enligt henne är smarta texter med inslag av vantrivsel, utanförskap och betraktande bara tecken på att den som skriver inte jobbar på riktigt utan är på besök på jobbet. Enligt henne hör kritiska analyser hemma hos folk som är mer författare än arbetstagare – såna som hellre skulle vilja gå hem och skriva än jobba.

Emil Boss (född 1979).
Foto: ELIS HOFFMAN
Emil Boss (född 1979).

Jag har varit anställd i samma kassalinje sedan jag var tjugotvå och anar oråd när jag lyssnar på Lundströms utläggning.

För retoriken känns igen. Arbetstagare som kritiserar personalpolitik får ofta höra att de har attitydproblem. Om du nu tycker arbetsmiljön är så dålig, borde du inte söka dig vidare?

Andemeningen i såna avfärdanden – och kanske hos Lundström – är att riktiga arbetstagare minsann är nöjda.

I stället för att kritisera fokuserar de på arbetets kärna (till exempel god kundservice).

Emil Boss