Kultur

Stor i orden

Frans Josef Petersson om effektsökande konst i Malmö

Att Moderna Museet lyfter fram en så pass ung konstnär som Christian Andersson (född 1973) i en separatutställning hör inte till vanligheterna. I alla fall inte om konstnären, som här, får hela turbinhallen på museets Malmöfilial till sitt förfogande. Därmed inte sagt att Andersson är något oprövat kort. Tvärtom, bekräftas bilden av honom som en av sin generations mer framgångsrika svenska konstnärer.

Andersson beskrivs i kringmaterialet som ett av den svenska samtidskonstens mest komplexa konstnärskap, och hans verk sägs erbjuda alternativa sätt att tolka sanningen. Men i realiteten kännetecknas hans arbete knappast av sin diskursiva tyngd, utan handlar snarare om att bejaka mer omedelbara upplevelser. Samtidigt är formuleringen intressant som uttryck för en tidstypisk fetischering av konstens möjlighet till kritisk kunskap. En problematisk hantering, där kritikalitet omsätts i mer marknadsmässigt gångbara värden, som Andersson i allra högsta grad är delaktig i.

Ta ett verk som are we not drawn onward, we few, drawn onward to new era från 2009. Ett antal storskaliga fotografier av marmorväggarna i Mies van der Rohes Barcelonapaviljong upplysta bakifrån av kamerablixtar. Den plötsliga ljusblixten omvandlar marmormönstret till en kvardröjande Rorschach-bild på betraktarens näthinna. En oväntad och intressant effekt, samtidigt som Andersson lägger ut en väv av referenser som inte riktigt följs upp. Problemet är inte att den kunskap verket producerar tenderar mot det triviala, utan, tvärtom, att trivialiteten inte nöjer sig med att verka på en nivå där den faktiskt ger utdelning.

Ändå hör verket till de mer lyckade i utställningen. Det nyproducerade To R. M. For Ever fungerar mindre väl. Titeln syftar på René Magritte, och det faktum att ordet rêve (dröm på franska) i dennes målning L’art de la conversation bildar ordet ever vid baklänges läsning. Hos Magritte framträder ordet som del av en mystisk ansamling bautastenar, en konstruktion som Andersson låtit uppföra i form av en jättelik skulptur. Besökaren kan då röra sig runt verket och läsa texten både fram- och bakifrån.

Att konst vill väcka fascination och förundran behöver inte vara ett problem. Men det finns en skevhet här som handlar om att vissa anspråk har tillåtits växa bortom rimliga proportioner. Magritte-verket illustrerar problemet: jag kan förstå lockelsen att göra ett sådant verk för den som ges möjlighet. Men som konstnärlig handling blir det inte mer än så: en grandios gest som exploaterar vissa idéer och resurser utan att producera något som kunde motsvara ansträngningen.

FAKTA

KONST

» Christian Andersson.

From Lucy with Love

Moderna Museet Malmö

Till och med 24 april

Frans Josef Petersson