Kultur

Glappande mästerverk

Ronald Samm och Maria Fontosh i Otello på Norrlandsoperan.
Ronald Samm och Maria Fontosh i Otello på Norrlandsoperan.Foto: Malin Arnesson

Verdis Otello är på sätt och vis själva Mästerverket inom operarepertoaren. Yttre slagkraft, stram dramaturgi, extrem emotionell hetta, expressiv melodik och ytterst subtil psykologi inte minst i själva partituret. Ett så starkt verk borde ju spela sig självt kan man tycka, men det gör det inte. Att få laddningen mellan gestalterna på scenen och samspelet med orkestern att fungera kräver mycken lyhördhet och fantasi hos regissören. Jag har sett uppsättningar av Otello med idel durkdrivna världsstjärnor i alla positioner, men som ändå saknat spänning.

Inte heller Dmitri Bertman i Umeå hör till de benådade Otello-regissörerna. Han verkar inte ha lyckats ingjuta någon klar föreställning hos de medverkande om vad dramat egentligen handlar om, och resultatet blir trevande. Men delvis hör detta också ihop med bristande ensemblerutin hos Norrlandsoperan, som gör för få operaföreställningar per år för att den nödvändiga rutinen ska hamna i ryggmärgen. Med så många glapp och småfel på alltför många håll kan inte laddning uppstå.

För ovanlighets skull möter vi här i alla fall en Desdemona som inte bara är ljuv och oskuldsfull utan har temperament och skinn på näsan. Perspektivförskjutningen av hennes roll verkar dock inte genomtänkt, och hennes karaktär förblir oklar. Dessutom har Maria Fontosh fått skarpa kanter i sin sopran, som jag inte har hört förr. Och varför får hon i tredje aktens stora uppgörelse med Otello marschera ut för tidigt, så att Otello får stå på en tom scen och utslänga sina anklagelser om att hon är en ”förbannad hora”?

Ronald Samm från Trinidad gör en Otello, som inte bara lever på röststyrka utan också uttrycker morens mer hjälplöst naiva sidor, som omvandlas i aggressivitet, när han blir pressad. Starkaste scenen är slutet av tredje akten, där vi får uppleva den stora ensemblen fram till Otellos deliriska utbrott inifrån Otello själv. Hans överhettade föreställningar jagar fram mot kollapsen i ett allt intensivare flimmer av snabba bakgrundsprojektioner.

Kosma Ranuers Jago blir några nummer för blek, medan Norrlandsoperans symfoniorkester under Ramon Gamba mestadels artikulerar alldeles utmärkt i den besvärliga akustiken.

FAKTA

OPERA

» Otello

av Giuseppe Verdi

Regi: Dmitri Bertman

Scenografi: Astrid Janson

I rollerna: Ronald Samm, Maria Fontosh, Kosma Ranuer

Scen: Norrlandsoperan, Umeå

Tid: 3 tim

Lennart Bromander